Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Somna aldrig osams, det har Robert Broberg sjungit om i sina texter och jag är böjd att hålla med, utan att tralla.
Torsdagkvällen är bra tills jag kommer hem från kalaset hos Ida, då har vi ett ”jag är trött och hungrig”-tjafs.
– Du gjorde ju så.., – men när du sa det…, – du brukar alltid…, – är det så du vill ha det?

Han menar att vi ska sova på saken, så vi sover på saken, rygg mot rygg. Men när jag vaknar igen så har ingenting förändrats av sig själv under natten som gått. Jag har känt hans varma kropp mot mig under natten men när jag vaknar så drar den sig undan mig igen, påkommen för att ha legat för nära för aktuell humörstatus.

Det meningslösa jiddret är kvar, det som inte leder någonstans förutom till ett dåligt humör. Så jag startar fredagen helt energilös med påsar under ögonen och undrar oroligt hur helgen kommer att bli.

På eftermiddagen så lastar vi jeepen med helgprylar och åker mot Ludvika under en obekväm tystnad.
Vi kommer fram runt åtta på kvällen och går direkt ner till bryggan och kastar efter fisk. Jag får en gädda på kroken två gånger men den är inte beredd att bli av med sin frihet än utan sliter sig båda gångerna. Näckrosorna håller oss sysselsatta ett tag i alla fall och vi kastar bort två drag innan vi ger upp för kvällen.

Strax efter att vi satt oss inomhus med varsin cider så börjar regnet ösa ner utanför. Irritationen mellan oss är nu borta och vi tycker om varandra igen. När klockan passerat midnatt kryper vi ner, tätt ihop i den stora sköna sängen och somnar.

Jag vill inte gå upp ur sängen! Hans kropp är så varm och mjuk, och hans armar runt mig vill inte släppa taget – förräns det ringer i hans telefon och han rusar upp, försenad till ett möte med någon kund. Då inser jag att jag också måste kasta mig ur den nu tomma sängen, slänga mig i duschen och fara iväg till jobbet.

Kvällen innan är grillkväll. Jag kan inte påminna mig om att jag haft så många grillkvällar förut som jag har nu. Anders, Therese och skrutten kom på besök och höll oss sällskap vid middagsbordet. Dom är föräldrar nu och kan inte äta samtidigt eftersom skrutten behöver uppmärksamhet. Livet har förändrats, och jag tror att ingen längtar tillbaka till det gamla. Det var bra då, men nu är nu och nu är bra!
Himlans bra faktiskt!

Igår tog det mig en timme och fyrtiofem minuter att ta mig till södra sidan av stan! Flygnissen skulle likaväl ha kunnat bott i Gävle, det hade tagit mig lika lång tid att köra dit, fast köra är ju precis det jag inte gjorde eftersom jag mest stod still.
Att sitta fast i bilköer kan jag göra mig helt vansinnig. Det är sjukt frustrerande att tillbringa sin tid i en bil som går framåt med två meter i taget. Att det inte finns någon genomfart utanför Stockholm är pinsamt dåligt.

När jag väl kom fram så gick vi ut och åt på det lokala haket. Fisken där var definitivt inte av samma kvalitet som den som kommer direkt från havet efter en mellanlandning på grillen men allt fungerar om bara hungern finns där, och det gör den ju oftast.
Vi tog med oss en påse godis och en hyrfilm hem och bäddade ner oss framför den stora bioduken och hade myskväll. När filmen var över så var trafikkaoset glömt för länge sedan. Det är tur att man inte är mer långsint än så!

Jag vågar påstå att vi alla har något slags förhållande till jeans. Antingen har man jeans eller så har man inte jeans. Dock så inbillar jag mig att jeanslösa människor är extremt sällsynta, det skulle vara pappa förstås, men även han finns nog dokumenterad i ett utsvängda 70-tals jeans i något gammalt fotoalbum tror jag.

Mina första jeans var ett par ljusblåa som jag fick ärva av min bror. De var lapptäckssydda och jag gillade dom som bara den!
Sedan dess har min jeanshistoria fortsatt fram till dagens datum och jag har svårt att se att den skulle ta slut inom de närmsta 20 åren, men vad vet jag?!
Finns det något snyggare på en man än ett par jeans som sitter riktigt bra? Vad skulle vi ha på oss om vi inte hade jeans?!

I helgen så var det dags att rensa lite i garderoben för att få plats med mina nyinköpta kläder (dock inga jeans).
När jag kom till garderoben med jeans så fick jag som vanligt ångest när det var dags att prova alla. Hur kommer det sig att jag alltid får ångest när jag ska prova jeans? Det gäller verkligen att vara på helt rätt humör när man är på jeansjakt, annars går det inte.

Efter att jag dragit på mig vartenda par som existerar i min garderob så blev högarna uppdelade på tre, en hög för ”om jag råkar tappa ett par kilo”, ”det går om jag har en smaldag” och ”dom här går att knäppa”.
Det är lite oroväckande att jag inte fick en hög med ”oj, vad tjock jag har varit” men jag kan ju alltid försöka inbilla mig att jag redan gjort mig av med dom.

Nu är det i alla fall ordning på mina jeans och jag är nöjd!

Fredag kväll blir inte som väntat, men å andra sidan, hur kan det bli som väntat om man inte kan planera?
Vi råkar i alla fall bli bortbjudna på grill och fiske, eller är det kanske vi som bjuder in oss själva? Jag är inte helt säker på vilket av alternativen som stämmer men grillkväll blev det i alla fall, på ett berg med en fantastisk sjöutsikt. Sen att fisken inte nappade på någonting alls som vi slängde i, ja det är förstås ett mysterium. Men vi får en mycket trevlig kväll trots brist på fisk!

Kenny som (o?)frivilligt fått prioritera bort hoppningen på fredagkvällen drar därför tidigt iväg lördag morgon, norrut för att ta igen förlorad tid. Jag väljer bort väntandet på marken den här gången och stannar i Stockholm.

Jag vet inte om jag hört någon väderprognos eller om jag bara inbillat mig att det ska vara lite halvdåligt väder under lördagen, det är det uppenbarligen inte, överhuvudtaget! Termometern visar på 28 grader och vi svettas, jag och min syster, bara av att finnas till.
Vi har, trots det fina vädret, valt att ge oss ut på en shoppingtur, och kan ni tänka er, det har resten av Stockholm också gjort.

Redan i första affären, ute i Kungsängen, så får min plånbok bekänna färg. Det ska inte in fler H&M kläder i min garderob, nu ska jag tänka långsiktigt, inte bara till första tvätten. Jag plockar på mig ett par jättesöta klädesplagg och känner mig supernöjd med mina annorlunda val och försöker hålla leendet uppe även när totalsumman dyker upp i röda siffror på kassaapparaten.
Av någon konstig anledning så är det alltid jag som lyckas handla när det egentligen är syster som är i ”desperat” behov av kläder.

Vi arbetar av Barkaby outlet på vägen hem och när vi väl är hemma så är klockan nästan (tidig) middagstid och syster försvinner hem.

Jag försöker verkligen att anstränga mig för att plocka i ordning här hemma men det är så svettigt! Att jag ens orkat rensa en garderob av fem och dessutom kört två tvättar tycker jag får anses som en stor bedrift i den tropiska hettan!

Efter tre dagars utbildning med våra blivande ledare, där vi drillat dom i presentationsteknik, feedbackövningar och diverse clownövningar så fullkomligt pyser jag ihop i bilen på väg hem. Energin tar tokstopp och känslorna och tankarna flyger omkring utan någon struktur.

Jag åker in på ICA på vägen hem för att handla men blir bara grinig av det. Handla till vad? Jag vet inte ens vad som händer om två timmar, hur ska jag då kunna handla något vettigt för kommande dagar?

Jag sätter mig i bilen igen efter att ha skrapat ihop en limpa, Oboy och ketchup och försöker analysera varför jag plötsligt blivit på dåligt humör. Ingenting är annorlunda mot vad det brukar vara, men just idag så blir jag sur av att behöva handla, sur över att det ser ut som ett skithus hemma, sur för att jag känner mig tjock och ful och sur för att min garderob plötsligt är tom.

För att bättra på mitt humör så försöker jag städa lite men det går sådär, jag slänger in en tvätt och bestämmer mig sedan för att skura badrummet. Efter att jag har gjort det så är det ingen större skillnad på humöret än innan, kanske snäppet bättre över att ha gjort någon nytta.

När maskinen är klar så åker jag mot södra sidan, för en gångs skull. Man kan tro att det inte ska vara några köer kl 18:45 under semestertider, men oj vad fel jag kan ha. Det tar nästan en timme att ta mig till stöknisse och humöret har inte förbättrats av att sitta fast, gäspandes i en lång kö.

Under tiden som han tittar igenom senaste månadens post så tittar jag i reklam, sån som jag själv aldrig får (ett medvetet val). När klockan närmar sig halv tio så är det äntligen dags att få mat! Vi beblandar oss med lokalbefolkningen på restaurangen på torget – och jag får mat!

På plats i sängen igen så har mitt humör utan förvarning bytts till tillfredsställelse och jag faller snabbt in i en djup sömn – nöjd!

Av en ren händelse så råkade jag se den här annonsen nedan, precis den dagen då jag flög till Borås. Det är egentligen bara när jag flyger som jag läser papperstidningar. Av en slump, under den rena händelsen, så råkade jag lägga ögonen på annonsen från Philips där de går ut med att en viss typ av hårtorkar, sålda från år 2006, tydligen är brandfarliga.

Nu var det dessutom så turligt att den här ihopfällbara hårtorken liknade min gamla hårtork som gick sönder i gångjärnen efter fjärde gången jag använde den men eftersom den fortfarande fungerade så orkade jag inte gå tillbaka med den. Nu har jag retat mig ett tag på min trasiga hårtork som ändå används ganska flitigt och tyckte därför att det var riktigt lyckosamt att Philips nu vill byta ut den.

Mitt största dilemma är dock nu – hur ska jag klara mig utan hårtork i 2-3 veckor, som det står att hanteringen tar?
Jag ska först skicka tillbaka min och sen invänta en ny. Är det underförstått att jag ska ha flera hårtorkar liggandes hemma? Hur tänkte dom där? Katastrof?!

En parantes i sammanhanget är också hur många som går miste om att byta ut sina brandfarliga hårtorkar just för att dom inte läste Aftonbladet, tisdagen den 21 juni 2011?! Det borde gå ut ett rikslarm om det här, fast då måste man ju lyssna på radio och titta på tv också förstås.
Ja, jag vet inte, men den här gången var jag med minsann!

Så tog den till sist slut, semestern alltså! Vips så var måndagen här och packandet var ett faktum, precis när solen började värma upp oss så pass att det blev badvänligt. Eller nja, badvänligt var det inte alls, men efter ett extremsnabbt dopp så blev man väldigt avkyld i alla fall.

Jag trodde att vi var på en helt ofarlig semester tills storfiskaren gav sig av med ett metspö och kom tillbaka med huvudvärk, skrubbsår på ryggen och en väldigt öm fot efter att ha trillat rakt ner på en klippa. Kan man klä in honom i skumplast tro?

Vi undslapp i alla fall alla köer hem och kom hem i hyfsad lagomtid. Nu skulle man kunna tro att det skulle vara lätt att kliva upp på morgonen efter att jag fått återhämta mig i flera dagar, men oj vad fel jag hade. Efter en arbetsdag så är jag helt färdig. Är det semester snart?

Minisemestern på den lilla ön fortsätter i långsam takt utan några hopp från master eller flygplan. Det duger tydligen att bara sitta i lugn och ro med ett metspö i handen ibland. Tänk vad mycket nytt man får lära sig!

På lördag runt middagstid så kommer syster ner och sällskapar oss. Hon hinner bara springa och kissa innan vi drar ut henne för att rycka ännu mer strömming.

Trots att det inte blir så sena kvällar så är det ändå svårt att komma upp på morgnarna. Det är helt enkelt för svårt att dra sig upp från den söta lilla sängen med hav och himmel som utsikt. Jag gillar semester oavsett om det är en mini eller inte.