Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

I och med att året 2011 trippade över till 2012 häromdagen så är det väl läge med med en sammanfattning för året som gått.

Januari:
Året börjar så dåligt som det bara kan! Kenny (fast han går under andra pseudonymer under den här perioden) får panik och dumpar mig på nyårsafton! Jag tar en sömntablett och somnar ensam innan första raketen nått himlen.

Dagarna efter så följer jag med Kenny upp till Åre, något förvirrad eftersom det inte framgår vad han egentligen vill, men det hindrar oss inte från att ha ett par fantastiska dagar i fjällen. Vi åker skoter, skjuter vilt runt oss med olika bössor, hasar fram i en underjordisk gruva och grillar ute i oväder.

Det är så kallt att EON debiterar mig 5000kr varannan månad under vinterhalvåret, och vintern är riktig vinter från november till mars!
Jag gör något försök att gå till gymmet,
och det blir ett av få försök på hela året!
Jag börjar baka istället!

Mitt kylskåp börjar innehålla Coca Colaburkar, ifall Kenny skulle komma förbi. Han kommer och går precis som han vill och jag kan bara sitta och se på. Allt går upp och ner hela tiden och min sömn innehåller färre timmar än den borde.

Något blindstyre backar på min bil, min fina bil, när jag står parkerad!

Februari:
Jag och strul-Kenny åker i en berg- och dalbana tillsammans med mina känslor. Det är ett lotteri hur humöret ska se ut från dag till dag.

Jag far hit och dit på regionsmöten. Fram och tillbaka till Trollhättan med bil under en dag går i rekordfart. Jag tar Norrköping, London, Linköping, Malmö och Kalmar medans Kenny tar en semestertripp till Sevilla!
Frustrationen över att få stanna hemma när Kenny glassar i Spanien går ut över mina bänkskivor som jag kletar in med helt fel olja, en ljus vägg som förvandlas till mörkbrun och halva mitt hår som färgas tokrött.

Snön går nu upp en meter utanför huset, jag fryser så att tänderna skakar i minus 24 grader, men jag gillar fortfarande snön!

Mars:
Det är mars och jag går fortfarande till gymmet, väldigt sporadiskt, men ändå.

Kenny kommer äntligen hem från Sevilla och sängen blir så mycket skönare plötsligt när han delar den med mig. Han börjar inser betydelsen och vikten av fredagsmys för mig och en ny vana nästlar sig in i det lilla röda huset i Väsby.

Jag äter kroppkakor för första gången i mitt liv, och är inte speciellt imponerad. Dock inte på en fredag!

Insikten om att inte beställa en hawaiipizza i Barkarby går upp för mig och Jenny när vi får en kartong med banan och currypizza i handen.

Jobbresorna denna månad går till Eksjö och Oslo.

En helg i mitten av mars åker vi till Orsa och tittar med stora ögon på alla olika farkoster som tävlar under Orsa speedweekend. Kenny hivar upp mig i en gyrokopter och jag får en hisnande flygtur som får magen att kittla.

Drömmar om min somriga altan börjar ta form, i år ska den bli mysig minsann. Kan det vara så att jag börjar tröttna på snön nu?

Efter ett par bra veckor med Kenny så är det dags för tjafs igen. Det är tider och olika åsikter om planering som är på agendan. Han flyr stan och åker till Borlänge för att utbilda sig till pilot under ett par veckors tid.

April:
Jag går till företagshälsovården och frågar varför jag är så nedrans trött hela tiden. Dom tar prover och ber om att få återkomma.

Varför är det så svårt att komma överens med Kenny?!

Åre kallar på uppmärksamhet och jag drar dit med jobbet och har ett par härliga dagar med roliga aktiviteter. Min förhoppning är att Kenny ska möta upp mig där för en weekend tillsammans men hans jobb går före och det blir till att använda returbiljetten hem till Stockholm.

Snön försvinner äntligen och jag passar på att vara ute i god tid med att rengöra altanen och olja in den. Redan i mitten av april så har jag fått ut utemöblerna. En bra början! I slutet av månaden så har jag lagt massa pengar på möbler till altanen, men den blir ju fin!

Företagshälsovården skickar mig till en tant som jag får gråta ut hos och jag gråter!

Till påsk åker vi upp till Ludvika och upplever sommarvärme. Kenny drar och flyger och jag och syster solar.

Min första egeninköpta grill står nu på altanen. Den är visserligen felmonterad och sne, men den står där i alla fall.

Maj:
Snön dyker upp för en kort stund men smälter innan panik uppstår.
Jag bakar inte bara cupcakes utan nu även köttbullar.

Kenny tar tag i mina ångestladdade köksbänkar och rättar till mina misstag. Nu är dom fina igen!

Jobbet är en frizon för tankar som snurrar över problem på hemmaplan. Jag jobbar stenhårt och presterar som en högavlönad.

Bin Laden dör, skjuten av en soldat och världen blir genast lite bättre! Eller blir den det?

Folk är sjuka och åker in och ut på sjukhus. Jag har skumma smärtor i kroppen som inte går att lokalisera. Stugorna till Gotlandsresan har jag glömt att avboka – det är kaos!

Vi pendlar fram och tillbaka till Borlänge där Kenny kämpar för
att få sitt efterlängtade flygcertifikat.
Jag får en paus i kaoset när jag tillsammans med jobbet åker ut till skärgården i ett par dagar där vi får ett underbart vårväder som värmer oss och de saltstänkta klipporna!
Trollhättan besöks även denna månad och det blir en tripp till Göteborg där jag har årets fylla. Jag är minst sagt väldigt missnöjd på morgonen när jag ska med det tidiga planet jag bokat om till.

Solen har faktiskt börja värma och Kenny kletar på solfilm på min fina bil som nu blir ännu finare. Samma kväll åker vi till Västerås och jag ska bevittna hans första basehopp från en mast. Jag tänker att om han tänker dö så kan jag lika gärna börja röka och tar en första cigg efter att hållt upp sedan oktober.

Det är hög tid att planera min Gotlandsresa! Men jag skjuter på det lite till för det känns så jobbigt. Kenny vill inte vara med i planeringen vilken gör det ännu struligare.
Gotland är ändå ett faktum och till slut landar jag där och checkar in i min superdyra stuga. Det blir som vanligt ett par alldeles fantastiska dagar och jag inser återigen att allt strul och stök är värt det.

Juni:
Gurkor är farliga och jag kan dö av EHEC om jag äter dom!

Jag hinner inte mer än landa i Stockholm innan det är dags för nästa Gotlandsresa. Kenny har lovat att komma men är för fin för att åka i min finbil och väljer därför att ta ett privatchartrat plan som han sen hoppar ut ur under morgonmötet på Gotland Ring, samma dag som jag fyller år. Vad gör man inte för att få lite uppmärksamhet?!
Vi har ett par underbara dagar på banan och i stugbyn på kvällarna. Jag har tappat farten men känner ingen panik över det för jag har roligt. Till och med Kenny lyckas att roa sig ett par varv trots att han inte kör självmordsbenäget.

Av en ren händelse så råkar jag ha ett möte inlagt i Visby veckan efter Gotlandsresan. Jag flyger ner och genomför mötet och sen strosar jag runt på kullerstenarna och äter glass från Glassmagasinet! Mmmmmums!

Grillsäsongen börjar och vi får användning av alla saker på altanen. På vägen hem finns ett litet skjul längs vägen som säljer färska hallon och jordgubbar och jag hittar på anledningar för att stanna till där.
Jag har fortfarande ont i kroppen! Jag röntgar mig men ingenting finns att hitta.

Vi tar en helg i Ludvika och upptäcker att hela sjön är full av gäddor. Vi drar upp sju av dom innan det slutar nappa, men intresset av fiske är definitivt väckt.
Livet börjar kännas mer harmoniskt och Kenny är oftare hos mig än hos sig själv!

Efter så många läkarbesök att jag fått ett frikort kommer man fram till att jag är en hypo-person. Min sköldkörtel tillverkar inte hormon som den ska och jag får medicin. Äntligen ett svar!

Jag tar en sväng till Borås och upptäcker att det är ett shoppingmecka, eller så är det bara väldigt länge sedan jag gått i butiker. Jag hinner bara landa på Bromma flygplats innan det är dags för avfärd mot midsommarhelgen på ön i min lilla fina stuga.

Vi får ett par härliga dagar på ön där vi äter gott, drar strömming och faktiskt badar, eller doppar oss åtminstone.

Juli:
Sommarvärmen är här och den är lika chockerande varm som varje år.
Vi grillar och grillar och åker bort, stup i kvarten.
Vårt hemliga projekt med att bygga en flytbrygga i Ludvika tar vi under en av de första helgerna i månaden. Den blir stor och superfin och vi är helt ledbrutna efteråt.

Min forna arbetsgivare ONOFF dör! Minnena av de många år som jag spenderat där flyger förbi och det känns lite sorgset att dom går i graven

Mina första semesterdagar tillbringas i Gryttjom med att gå en fallskärmskurs. Det är långa och tunga dagar och energin är på noll varje kväll då kursen avslutas. Till slut får jag göra mitt första hopp och känslan är obeskrivbar. Det går inte att beskriva hur det känns att falla fritt i luften i 200km/h, det finns faktiskt inga passande ord!

Kenny och jag diskuterar livligt (bråkar) tider och ledighet och har inte alls samma åsikt om ämnena.

Jag får för första gången följa med upp i det lilla modellflygplanet. Eller nej, jag får inte egentligen men jag smugglas med.
Vi filar på det sista på flytbryggan och monterar på en motor vilket gör att vi nu är mobila i den lilla sjön.

Jag åker ner till ön och umgås med syster. Vi solar och badar tills våra karlar och bror med familj behagar att dyka upp, då äter vi kräftor i mängder och har såna där mysdagar.
När alla åkt hem så tar jag och Kenny båten ut till det stora havet och tittar på säl medans vi försöker fånga torsk. Vi fångar ingen torsk dock!

Augusti:
Det blir augusti och semestern är slut men vi har lika många saker att göra trots det!

Jag hoppar och hoppar ur det där jäkla planet och helikoptern och blir bara mer och mer nervös och illamående men efter det tionde hoppet så får jag mitt fallskärmscertifikat. Jag är omtumlad och glad över att det är över, vilket det inte är eftersom det bara är början på något.

Alla saker på att-göra-listan har prioriterats ner under sommarens alla utflykter. Nu är det dags att ta tag i huset. Jag rensar rabatter och Kenny skrapar huset, ett hemskt jobb! Vi målar huset vitt med grundfärg först och jag får en plötslig idé om att ändra orginalfärgen till vit men går på den säkra linjen och använder röd färg istället, med vita knutar förstås.

Efter ett längre uppehåll så tar vi en avslutningshelg i Gryttjom och jag tumlar runt i luften och tycks ha glömt bort hur man gör. Jag blir bara mer och mer nervös för varje hopp jag gör. Mot mina principer så hamnar jag dessutom i den gemensamma duschen på hoppklubben, endast på grund av att vi inte hittat en endaste dusch i Tierp som man kan hyra in sig på.

Weekendresan till Malaga som vi pratat om att göra sedan vårkanten blir plötsligt av och den blir förlängd till tio dagar. Kenny jobbar dygnet runt och jag oroar mig för att han inte ska hinna till flygplatsen.
Han kommer i tid till flyget och vi får en alldeles underbar semester i högsommarvärme. Vi äter oss tjocka av skaldjur och mår toppen!

Villkoret för resan är att Kenny får en dag på hoppfältet i Sevilla, så vi packar in oss i den lilla söta Smartbilen och reser in mot landet. Kenny lyckas övertyga mig till två hopp och jag kraschlandar i nollvinden med stortån först. Den blir jätteblå och jag är ännu mer nervös nu.

September:
Jag flyger till Oslo på möte och Göteborg på kurs och blir illamående på planet när jag sitter och tittar efter alternativa landingsfält.
Inser också att Nordstan inte har ett endaste klädesplagg som faller mig i smaken men lär mig mer om arbetsrätt i alla fall.
Förhandlar gör jag också, i massor!

Kenny fortsätter att hoppa från hus och master och jag förstår fortfarande inte hur det står till i hans huvud. Min upplevelse av det hela är att jag blir sönderbiten av mygg när jag följer med på utflykterna.

60 watts-lamporna ska tas bort ur sortimentet och jag bunkrar, upptäcker även att Frosties nu tillverkas med 1/3 dels socker, ingen hit!

Spanienresan har fått våra smaklökar att vakna.
Vi frossar i skaldjur och aioli!

Kenny går med på att boka upp sig på både dop och grillkväll, flera dagar i förväg. Vi snackar framsteg nu, men han misshandlar mina kuddar!
Ostrukturen bland mina möbler åtgärdas genom att köpa nya möbler, det fungerar faktiskt till stor del.

Oktober:
Kenny börjar tröttna på att ha en lägenhet som står tom som han aldrig vistas i, så han hyr ut den till sin syster och tar med ICA-kasse efter ICA-kasse med mängder av skitiga kläder och diverse skumma prylar.

Jag fortsätter att övermöblera det lilla huset med trådbackar, skänk och tv-möbel.

Västerås blir månadens pendlingsort.

Kennys hektiska höst blir plötsligt oväntad ”semester”.
Kranbilen blir påkörd av en färja och han har inte en suck att hjälpa alla kunder som ringer dygnet runt och ber om hjälp. Så från att ha haft honom hemma då och då ett par timmar här och där så får jag nu en hemmaman som inte kan slita sig från Discovery channel.

Arlas skivade hushållsost är tillbaka i hyllorna! Thank you!

November:
Jag bakar och bakar och bakar! Räkningen från ICA består nu mest av bakingredienser.

Bloggen får inte lika många inlägg längre eftersom datorn är upptagen av min hemmaman hela tiden.

Det är inte bara möbler som kommer in i huset, nu är även elektronikparken uppdaterad. Discovery channel på en 55″ är inte mindre irriterande faktiskt.

Jag letar förbrilt efter nya snygga och varma vinterstövlar!

Vi är inbjudna till ännu ett dop men hinner bara dit lagom till kaffet. Och jag fortsätter att baka och baka! Det går nästan överstyr.

Vart är all snö?!

Två julbord avverkas, utan vinterstövlar. Vart ÄR snön?

Semester är på agendan igen, men vi ska minsann inte boka något förräns det är så billigt som möjligt. Bry er inte om mina nerver minsann!

December:
Gävlebocken brinner! Nähä?!!
Kenny är fortfarande hemmaman. Ingen ny lastbil i sikte och kunderna börjar ge upp på honom.

Resan till Thailand bokas – en hel vecka innan!! Jag packar dock inte förräns kvällen innan. Kan han, så kan jag!

Vinterstövlarna som jag letat så frenetiskt efter och inte hittat hade fortfarande inte gjort någon nytta.

Min elektronikpark uppdateras med en hel kamera! Som jag har längtat! God Jul till mig!

Jag åker till Danmark och äter julbord, och jobbar förstås. När jag kommer hem så går jag på ett till julbord med jobbet.
Samma dag som planet åker till Thailand hinner jag även med en släktmiddag hos mamma! Jag är sjukt effektiv!

Resten av december går åt till Thailand – ett utmärkt sätt att fördriva tid på!

Saker som hade varit vettiga att göra efter en tre veckor lång resa:
– Ta upp alla kläder ur ryggsäcken
– Tvätta
– Lägga in alla kläder i garderoben
– Vattna alla ledsna blommor som mer eller mindre självdött
– Betala räkningarna som för en gångs skull inte kommer till mottagarna i god tid

Alternativ modell:
– Titta på bilder från resan
– Ignorera väskan
– Strunta i den överfulla tvättkorgen
– Hålla sig undan köket för att slippa se diskmaskinen som ska plockas ur
– Låtsas som att jag inte ser blommorna
– Betala räkningar! (Japp, du läste rätt!)
– Äta kebab
– Ligga i soffan och titta på två avsnitt av Grimm
– Somna helt tokslut klockan nio på kvällen

Trots flera försök så hade vi inte lyckats att boka någon taxi som ville köra oss till flygplatsen tidigt på nyårsdagen.
Så efter tre timmars sömn så traskade vi ut på dom nu tomma gatorna klockan sex i jakt på en taxi.

Efter en stund kom en tuktuk som gick med på att köra oss den timmeslånga resan. För första gången sedan jag kommit till Phuket så frös jag. Fartvinden var kylig och färden var skumpig.

När vi skuttat runt i 20 minuter blev det plötsligt utan förklaring ett taxibyte där vi blev uppgraderade till en mycket behagligare minivan.

Vår listiga plan att boka två säten i mitten på en fyra-rad fungerade. Vi fick hela raden för oss själva vilket gjorde att vi kunde få ett par timmars sömn på den 12 timmar långa flygningen till Munchen.

När vi sedan gick igenom säkerhetskontrollen så svabbade personalen vårt innehåll i handbagaget! Jag är förnärmad! Vad tror dom om mig? Jag skyller på att det måste bero på Kennys utseende.

24 timmar efter att vi påbörjat vår resa hem så klev vi innanför dörren hemma. Lamporna lyste starkt, det forsade vatten ur kranen och toalettpappret gick att spola ner i toaletten. Det ÄR väldigt skönt att vara hemma igen!

Phukets strand gick verkligen inte av för hackor. Ska jag vara helt seriös så får jag nog till och med påstå att det nästan är den finaste stranden vi varit på…om man kunnat ta bort alla människor. Det var som Tofta strand en varm julidag.

Värmen har dock varit skoningslös! Inte ens en vindpust har fladdrat förbi Phuket, luften har stått helt stilla och vi har svettats dygnet runt.

På nyårsafton så gav vi oss ut på stan tillsammans med Mange och Sara. Vi hittade ett litet hål i väggen där vi tog in grillade jätteräkor, bläckfisk, soppa, nudlar och diverse tillbehör. Stan smattrade av fyrverkerier som avlossades i förtid och det var liv och rörelse överallt.

Strax innan tolvslaget så var hela himlen full av brinnande lyktor som steg högre och högre innan dom brann ut och föll som dalande stjärnor.
När klockan slog hel så tändes hela himlen upp av fyrverkerierna som aldrig tycktes ta slut. Det smattrade och pangade överallt och rester av raketer föll ner på oss.

På vägen hem gick vi förbi ett otal restauranger och fester som tävlade om att vara mest högljudda. Trots det fortsatta pangandet på gatorna så somnade vi ändå in runt tre på morgonen, supernöjda med vårt nyår och sista dag i Thailand!

Som en 80-90 åring sa Kenny att han kände sig som i morse.
En felriktad spark igår kväll resulterade i väldigt öm och svullen fot som han linkade fram på när vi tidigt tog oss till färjan mot Phuket.

Båten var fullpackad och vår strategiskt valda plats längst upp på båten innanför den täckta relingen i lä var som att sitta i en kokande gryta. Svetten rann konstant och solen brände ordentligt.

Vi bad taxichauffören att lämna oss i början av Kata beach och stapplade fram i jakt på hotell i myrtempo för att Kenny skulle hinna med.
Nu visade det sig att det bara fanns ett enda stort hotell längs hela långa stranden och det var så dyrt så att vi bara skulle kunnat ha råd att ta in per timme.

Vi hamnade till slut i början av Karon beach, där jag tillbringade min första vistelse i Thailand för 15 år sedan.
Havet har sällan varit så skönt att slänga sig i. Vattnet var om möjligt ännu mer kristallklart än på Phi Phi, helt underbart. Sen att folk ligger som packade sillar är en annan sak.

Det visade sig dessutom att våra nya vänner checkat in på samma hotell så när vi inte orkade med mer sol så drog killarna iväg på thaiboxningsträning (Kenny som observatör) och jag fick vila.

Hemresan är bokad!
Det blir en liten nätt resa hem på 20 timmar via både Munchen och Berlin med avslutning på Arlanda på söndag kl 23 om alla flyg går som dom ska. Jag känner redan nu hur sliten jag kommer att vara men det får det vara värt för en vecka längre i Thailand.

Plånboken är därmed 12.000 kronor fattigare, men med tanke på att vi betalade totalt 3400 kronor för att ta oss hit så är totalen ganska okej för en treveckors resa.

Trots att jag inte är så imponerad av Phi Phi-öarnas stök och turiststormning så gillar jag ändå ön. Det är jättefint vatten och gränderna är mysiga att strosa runt på. Hade man bara sluppit allt folk som ska sälja på en saker och trängseln bland folk, cyklar och vagnar som ska slåss om samma utrymme på gatan som inte ens är två meter bred, så hade den varit alldeles perfekt.

På kvällen fick jag reda på varför Kenny önskat att stanna en natt på ön. Thaiboxning stod tydligen på agendan.

När klockan närmade sig midnatt gav vi oss iväg till en bar med en stor boxningsring.
Rätt som det var hade Kenny, alias Ali, anmält sig och stod med röda thaishorts och laddade upp med en RedBull.

Han fick möta en 100-kilos ryss som inte alls var så full som han verkat. Dom vevade runt i ringen i tre enminuters ronder innan han kom tillbaka rinnandes av svett.
Den korta vägen tillbaka till hotellet var sjukt jobbig för Kenny, han flåsade och stånkade med svetten fortfarande forsandes ner och när vi till slut kom fram så åkte både RedBullen och middagen upp.

Efter en kall dusch räknade vi blåmärken, han hade fått ett par stycken fina märken både här och där. Jag vet någon som kommer att känna sig väldigt gammal imorgon….

Klockan 11.20 låg vi på stranden och hade det skönt men sprang strax därefter upp och packade ihop kl 12. Nu bryr vi oss inte ens om att försöka packa med någon struktur, det är bara att knöla ner.

Vi tog en liten moppe-tuktuk där Kenny fick agera kudde åt damens lilla tjej som somnade på vägen in.

Ända tills vi kom till piren så trodde jag att vi skulle till Phuket med det visade sig att Kenny ville ta en tur förbi Phi Phi-öarna, så det var där vi hamnade.

På eftermiddagen så låg vi och tog en tupplur när det plötsligt blev ett jäkla oljud av regn som fullkomligt vräkte ner. Efter fem minuter var allt som vanligt igen med blå himmel.

Ikväll ska vi strosa på öns trånga gator.

Tre stranddagar i rad!
Han har byggt krabbfällor och stalkat thailändska småkillar när dom fiskat bläckfisk från klipporna medans jag legat platt på en solstol med en ljudbok i öronen.
Sen ser jag ut därefter, som en röd kräfta med vita bikiniränder.
Kenny struntar numera i solkräm men riktigt så modig är inte jag, det är liksom inte värt det.

Idag kom Macke förbi på väg till nationalparken och jag skickade med honom Kenny. Själv solade jag och badade i massor tills dom ramlade in på eftermiddagen.

Verkligheten börjar nu komma ifatt oss, hemresan måste börja planeras. Precis när vi hittat en resa på internet så försvann den plötsligt när vi skulle betala.
Vi har sagt att vi ska titta på det imorgon när vi förhoppningsvis kommer till Phuket, om vi hittar någon färja.

På kvällen åkte vi till vårt gamla hotell och gratissurfade medans vi åt och unnade oss varsin drink innan vi gick och la oss.