Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Eftersom vi då egentligen borde ha åkt hem idag så hade vi inte bokat rum för kvällen så det blev automatiskt dags att flytta igen.

Glada i hågen så lämnade vi bagaget på hotellet för att åka och leta nytt. Nu visar det sig att det faktiskt börjar bli lite knepigt att hitta lediga rum så här i mellandagarna. Den kraftiga vinden har dessutom gjort att fler turister från Phuket har dragit sig hit för att få lite lugnare vatten.

När vi gått in på 7 hotell som alla var fullbokade så började jag surna till. Kenny hade dock fortfarande energi och drog med mig till ännu ett hotell där vi fick plats.
Det blev en riktigt fin bunga

low

på ett bra hotell med en strand som var superfin.

Äntligen fick jag en hel eftermiddag på stranden!
Runt tre så ville Kenny gå upp till rummet men kom av sig när han började bygga en damm i strandkanten.

När jag sett solen gå ner i vattnet klockan sex så gick jag och hämtade Kenny från hans dammbygge.
I natt kommer högvattnet tillbaka, betyder det att jag får ännu en dag på stranden imorgon när Kenny måste bygga upp dammen igen?

Flyget från Krabi går om en timme och vi sitter på Koh Lanta och sippar på varsin Cola. Vi är inte redo för att åka hem än, vi drar ut på det ett tag till.

Igår kväll kom Kennys låtsaspappa till ön. Vår 9,7 kilos packning var ett skämt jämfört med hans midjeväska. Nästa gång ska vår packning vara minimal!

Strax efter att Kenny hämtat honom vid piren så var det dags för oss att dra ut på en fisketur med det paret vi träffat kvällen innan.

Vi satte oss i en liten och extremt instabil mini-longtailbåt som höll på att välta varje gång någon rörde sig och gav oss ut i den hårda vinden och höga vågorna. Vi hade inte åkt i mer än 10 minuter innan de tre thailändarna sa att vädret var för hårt och frågade om vi kunde ta det en annan dag istället.

I det stormiga vädret så valde vi alltså mopparna istället och åkte till en mysig restaurang. Vi trillade inte hem förräns någonstans runt midnatt och då låg Macke redan och sov djupt på vår extrasäng.

Jag sa ju det! Fem sekunder efter att jag sagt god morgon till Kenny så såg jag två personer med tomteluvor utanför fönstret. Åker man inte till Thailand för att slippa julen?

Förmiddagen ägnade vi åt den delen av ön som vi missat igår. Vi stannade och störde några förvånade gummiträdsodlare i sitt arbete, betalade för att få gå igenom någons trädgård där dom fångat in några fjärilar som dom tyckte att man borde se och en folkilsk apa som satt fast i rep.
Kenny provade en kletig dryck som såg ut som tjära och tog ett grillspett med marinerade inälvor av kyckling. Båda åkte dock i soporna så fort vi åkt ifrån ståndet.

När vi kom tillbaka till hotellet var det dags att byta till ett uppgraderat rum, så nu har vi till och med en sits till toaletten.

När det kom en regnskur på eftermiddagen la vi oss på massagebänken. När Kenny var klar slängde han åt dom pengar och sa åt dom att göra manikyr och pedikyr på mig och så gick han och tog en öl. Så nu är min spanientå rosa med svarta blommor.

Julmiddagen var väl inget spektakulärt men dock trevlig. Vi hamnade bredvid en polis och hans tjej som vi satt och babblade med tills klockan blev sen.

Det är ju kanon med moppe. Nu har vi utforskat halva ön, ja av det som syns från vägen i alla fall.

Vi svängde av när vi såg en skylt mot öns grotta och tänkte att det kunde vara spännande att se.
Tanten bakom disken sa att Det skulle ta en halvtimme att gå rundturen med en guide och det lät ju perfekt och lagom aktivt.

En halvtimme tog det att ta sig till gruvan! Det gick rakt uppåt och vi fick klättra uppför stenar och hålla fast oss för glatta livet i lianer och stenar för att inte halka ner.
Jag hade svår andnöd av ansträngningen och hjärtat klappade ljudligt. Jag kan inte ens komma ihåg när jag svettades lika mycket sist, min kropp var ett vattenfall i sig.

Väl framme vid det lilla hålet i marken så kunde jag nästan svara på tilltal igen.

Vi klättrade upp och ner i den där enorma grottan utan ände, endast med hjälp av varsin pannlampa. Lummelundagrottan kan slänga sig i väggen, den här grottan var enorm och då fick vi bara den lilla turen.

När turen började närma sig sitt slut så skulle vi bara se på fladdermössen som hängde i taket. För att komma dit var vi dessvärre tvungna att åla oss igenom en väldigt trång passage. Jag får nog påstå att jag kände en släng av klaustrofobi just då när jag la mig ner på mage och började häva mig framåt.

Det har aldrig varit så ljust och härligt som när vi kom ut i friheten igen. Vilken pers!

Efter en hel dag på moppe och allt det fysiska arbetet vi utfört så belönade vi oss med varsin massage. Det kändes lika bra för jag tror att kroppen kommer att vara väldigt öm de närmsta dagarna.

Imorgon är det tydligen julafton också, jag undrar hur många svenskar jag kommer att se i tomtemössa. Troligtvis alldeles för många.

…jag förstår varför poolen behövs ibland.

Vi hann med färjan?!
Det var oväntat men bra eftersom 11-färjan var den enda möjligheten att ta sig ifrån ön idag.
Det tog oss runt fyra, fem timmar att ta oss tillbaka till Koh Lanta. Väl i hamn blev vi fullständigt överfallna av hotellförsäljare som ville hyra ut rum. Medans fem personer stod inom en halvmeters radie från oss och babblade i mun på varandra om sina fantastiska rum så hade jag och Kenny fullt upp med att försöka koppla bort dom och bestämma var vi skulle.

Vi hamnade till slut i en bungalow för mer än halva priset mot huset i Koh Lipe och mötte dessutom en förrymd ko i trädgården. Hotellet verkar vara kanon med en trevlig restaurang, schysst pool (som vi säkert inte kommer bada i eftersom vi har havet att simma i) och massagemöjligheter.

Jag hann inte mer än att slänga av mig väskan på rummet innan Kenny hade gått och hyrt en söt liten moppe som vi tog in till city.
Så för första gången har jag nu åkt bakpå Kenny på en tvåhjuling. Han körde så fint så till och med hans mor hade blivit stolt, tror jag.

Vi strosade runt i stan i ett par timmar och smååt lite här och var och drack! Mitt nya knark är vattenmelonshake, hur gott som helst.

Det känns som att vi upplever nya saker hela tiden.
Bakpå en moppe så ser allt annorlunda ut.

Hur ska man veta om det var pillret som gjorde att jag mådde bättre idag eller om det bara var dags att bli frisk? Det går ju aldrig att veta! Irriterande!

Idag var första dagen då vi låg på stranden en hel dag.
Jag kan meddela att trots solskyddsfaktor 15, skugga och full molnighet så tar solen väldigt bra. Min mage blev i alla fall väldigt röd, fast sådär lagom.

Nu försöker vi komma fram till vart vi ska ta vägen och hur länge. Vi måste checka ut imorgon från vår fina bungalow om vi inte vill börja betala julpriserna som är 1000kr per natt, och det vill vi inte.
Färjan härifrån går redan kl 11 och redan nu är jag inställd på att missa den så vi får se vad det blir av oss.

Mirakelpillret alltså. Kenny agerade hjälte och gick ut för att köpa hämtmat och lyckades hitta ett piller av någon på vägen som ska göra underverk.
Take the pill, then you will sleep and when you wake up you are happy.

Well, det står ju MM på pillret så det borde vara schysst, annars vet ni vad som hände.