Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag vet att ni också vet att det har kommit snö, för första gången för alla oss som var i Thailand i jul dessutom.
Men jag tänker ändå påpeka det – nu har det alltså kommit snö!
Tänkte ni på hur ljust det var att gå till jobbet igår och i morse. Kanske är det så att det är lite positivt med snö ändå? Säg att ni håller med mig om att snö är lite mysigt ändå!

Efter att ha varit hemma i tre veckor så var det dags att åka någonstans igen. I fredags så packade vi in oss och Kattis med hund i pappas stora bil och for till Ludvika.
Kenny hade packat hela bakluckan full med lysrörslampor som skulle till flygklubben vilket låg och skramlade och hade sig. Efter ett stopp och en dispyt över ljudet och lastningen någonstans innan Enköping så blev resten av resan tyst, förutom skramlet då.

När vi kom upp till Ludvika så var det riktigt kallt, en kyla som vi hittills inte känt av i vinter. Som tur var så hade mamma och Peter glömt att stänga av värmen i stugan vilket gjorde att det var varmt där i alla fall.

Meningen var att vi skulle ta det lilla flygplanet i lördags men vädret var inte med på våra noter vilket gjorde att det fick bli bilkörning till Mora istället. Kattis lämnade vi i stugan med en bok när vi åkte mot Kennys mammas korvfabrik.

Eftersom Kenny är nyfiken i en strut så ville han naturligtvis pilla på allting och titta på alla maskiner, så vi fick en grundlig rundvandring i fabriken och kan nu allt om tillverkning av korv, eller ja…principen i alla fall.
När det blev mörkt igen så åkte vi därifrån med en kasse full av olika korvar och skinka.

För att inte sitta sysslolös en hel söndag så gav sig Kenny ut med motorsågen för att rensa upp bland träden som låg och väntade på att bli ved i trädgården. Kattis och jag gjorde i ordning oss för en promenad men kom inte mer än 20 meter innan vi insåg att det var bättre att lägga energin på att bära stockar och därför anslöt oss till Kenny istället.

Vi jobbade oss svettiga i ett par timmar innan vi fick en stunds vila i stugan innan det var dags för hemfärd. När man sitter där i stugan och känner lugnet och tystnaden runt omkring sig så känns det inte helt logiskt att åka tillbaka till storstan och stressen igen.

Jag skäms nästan för att säga det men i natt så drömde jag om hur jag gjorde ett par alldeles perfekta cupcakes!
En annan morgon här i veckan så tänkte jag på mina drömmar när jag gick till bilen, jag lever verkligen ett helt annat liv på nätterna. Det är så mycket drömmar som passerar huvudet när jag sover att jag känner mig helt slut ibland när jag vaknar, hjärnan har inte fått den välbehövliga vilan. För visst verkar det väl inte orimligt att man blir trött av en överaktiv hjärna när man sover?

Nu för tiden så drömmer jag dock inga jobbiga och deprimerade drömmar som jag har gjort tidigare under perioder då livet inte har varit lika glatt. Men det är fortfarande mycket drömmar som verkar ta en del energi från det normala sovandet.
I veckodagarna önskar jag att det vore helg så att jag fick sova ut men när helgen väl kommer så vill jag vakna tidigt för att inte slösa bort all ledig tid. Det går inte ihop!

Nu rör tjockisarna på sig! Eller ja, Kenny är ju knappast tjock, för det är bara jag som har svårt att komma i mina jeans, men ändå. Om man vill hitta en ursäkt för överhänget så får jag väl skylla på sambolivet, nu för tiden så äter jag ju till och med middag varje dag!
Vi har i alla fall börjat försöka komma ut och röra på oss, men mina långa sköna promenader blir inga långa sköna promenader när Kenny är med.

Igår stressade han runt mig på en 6,5 kilometers lång runda. Han hetsade mig att springa om vartannat och jag fick inte en lugn stund och knappt någon luft heller för den delen.
– Kom igen Solan, nu springer vi förbi 10 lyktstoplar!
– Kom igen Sooooolan, spurta till bron!
– Sooooooooolaaaaaan, nu springer vi allt vad vi kan till grushögen!
– Spriiiiiiiing Solaaaaaaaan, om du klarar att springa förbi 8 lyktstolpar före mig så slipper du den sista!

Idag är mina ben ganska jättemöra! Jag staplar fram som på styltor, men det var det säkert värt. Säkert!

Idag är det årets deppigaste dag! Ja, det påstår en brittisk forskare i alla fall som har räknat ut det med en komplicerad formel.
Jag tycker dock inte att den här måndagen är värre än vad några andra måndagar är. Det kan kanske bero på att jag fortfarande lever på ruset över mina cupcakes jag gjorde igår. Om jag får säga det själv så blev dom grymt fina, så det var helt klart värt pysslet igår kväll.

Idag blåser det kraftig från norr. Fåglarna flyger i sidledes utanför fönstret och det får mig att börja undra om dom landar i motvind eller medvind. Jag vet hur det kan se ut om man landar i medvind och jag vet hur ont det kan göra att landa i nollvind så det hade varit lite intressant att veta om det finns någon inbyggd landningsteknik hos fåglarna för att de ska undvika kraschlandningar, eller handlar det kanske bara om vana?
Jag känner att jag håller på att bygga upp en ohälsosam rädsla för allt som har med fallskärmshoppning att göra när jag inser hur många tankar som jag relaterar till den där hoppningen. Nu kan jag knappt titta på folk som hoppar på YouTube längre utan att bli illamående.

Min kära hemmaman fortsätter att vara aktiv! Igår så åkte han och monterade på de nya vinterdäcken på min bil, så nu har jag värstinggrepp med klor på bilen. Det var inte några som helst problem att komma upp från isgatan på parkeringen i morse!
Så lite som han snusar nu så ser det dessutom ut som att jag också måste gå med i kampanjen snart och fundera på att sluta knapra på cigaretter. Det blir liksom ringar på vattnet!

Varför kan inte vissa människor lära sig att tjäna egna pengar istället för att lura till sig hårt arbetade sparpengar ifrån fembarnsmammor som bara önskar sig lite kärlek i sitt liv? Det är ruskigt låg nivå!
Det är sorgligt att man ska behöva leta motiv till att någon vill umgås med en och att naiviteten måste dö ut för att man inte ska bli lurad!
Hoppas du får en trevlig vistelse i fängelset Frank Sandberg och att du där träffar många nya bekantskaper som gillar dig för den du är!

Jag är fast i snorträsket! Jag hostar och snurvlar men själva förkylningen bryter inte ut och går heller inte tillbaka, vilket ju måste betyda att jag har en mediumförkylning mediumlänge.
Den behagliga thaitidsomställningen har jag inte värdesatt tillräckligt mycket på kvällarna så nu börjar det bli svårt att komma upp igen på morgonen.

Kenny verkar dock ha lite mer energi än vanligt. Antalet snus han stoppar i sig per dag kan man nu räkna på en hand och igår konstaterade han att det hade gått åt en dosa på 10 dagar!
I helgen köpte han dessutom en träningsstång som han satt upp i dörrkarmen mellan hallen och vardagsrummet och nu får han inte gå förbi den utan att göra tio armhävningar. Han passerar därför inte dörrhålet utan anledning nu för tiden.

Igår när jag satt och kliade mitt hår på jobbet så var han ute på hemligt uppdrag. Han hade gjort det till sitt mission att hitta Marshmallowsfluff som jag letade efter utan framgång i helgen till mina nybakade Rockyroadmuffins. Så efter att ha avverkat flera matvarubutiker så kom han hem med med två burkar fluff OCH nya vinterdäck till min bil! Kan det vara så att han planerar en fjällenresa?! Vilken man va?!

Vågar jag säga till honom att jag just upptäckt via google att det ska finnas fluff i både jordgubbs- och hallonsmak också?

Det är inte hur lätt som helst att komma hem från semestern och bara hoppa in i den vanliga vardagen igen! Förra veckan så somnade vi innan klockan nio varenda kväll och vaknade därför tidigt på morgonen. Tidsomställningen från Thailandtid är inte så dum om man i normala fall är en riktig tröttmössa på morgonen.

Kenny hade förra veckan ett riktigt wakeupcall när han upptäckte att tre månaders arbetslöshet och en slapp semester som grädde på moset, gör sitt med kropp och kondition. Han skulle äääääntligen få åka och göra ett galet hopp från någon mast, men insåg efter 100 meters klättring att han höll på dö av andnöd och blev därför tvungen att vända ner och sitta på marken och titta på när dom andra lekte istället.
(Anledningen till att jag inte tar upp min kondition är inte att den är bra, den är snarare otroligt usel men jag vet om det i alla fall.)

Detta uppvaknande ledde till att Kenny numera inte snusar på natten och har dragit ner sitt dagliga intag av snus till minimalt samt att vi varit ute och rört på oss under helgen. Så, nu har vi båda träningsvärk och jag har ett skavsår.
Man blir ganska trött på att röra sig så resten av tiden gick åt till återhämtning.

Igår var vi dock iväg och köpte en ny toalettsits. Innan vi åkte på semester så fick jag ett ögonblicks städmani och sprutade ner hela toalettstolen med superrengöringsspray som skulle verka i några minuter. Den glömdes dock bort där och fick sitta och gnaga på smutsen i flera timmar vilket lämnade efter sig en gulfläckig toalettsits då plasten drog åt sig medlet. En gulfläckig toalettsits kan ju lätt misstolkas, så därför kändes det som ett väldigt lyckat inköp med en ny sits!