Nu är det tydligen dags för polisen att få skit. Jag undrar i mitt stilla sinne när Aftonbladet ska granska sig själva, sina artiklar och varför inte stavningen på samma gång! DET vore något det…
Lördag:
Söndag:
Mörker!
I år har vi inte haft många dagar av vinter då träden blir sådär fina av iskristaller, men i morse så var dom där.
Eva 96 år blir av med sin intjänade pension eftersom hon flyttat till Thailand.
Markoolios mamma kan inte gå utan rullator men Försäkringskassan godtar inte läkarens utlåtande om sjukdom och nekar henne full ersättning.
Markoolio säger i Aftonbladet att han kommer dra det upp till Högsta Domstolen om det behövs.
Behöver man ha en Markoolio i familjen för att klara striderna mot de statliga bolagen?
Vem hjälper till att strida för den lilla människan som inte passar på löpet?
Eva säger i alla fall att hon inte bryr sig, hon skaffar sig en rik man istället.
Vissa räkningar är roligare än andra att ”betala”, som till exempel vattenräkningen den här månaden!
Eftersom jag för en gångs skull hade en helt vanlig arbetsdag på arbetsplatsen idag så passade jag på att äta lunch med pappa. Han hade i sin tur varit på någon bokrea och fått med sig en stor och tjock receptbok till mig med massor av inspirerande recept på speciellt småkakor. Nu råkar jag veta att han inte är ett stort fan av geggigt söta cupcakes så jag tror att det kanske fanns en baktanke med receptboken.
Nu ska jag sätta mig ner och titta igenom alla recept och se vad som lockar mest, men innan dess passade jag på att göra en omgång med cupcakes förstås. Det blev kanel- och blåbärsmuffins, riktigt goda faktiskt!
Imorgon är det för övrigt helg, ja tack!
Ännu en flaska till vodkasamlingen!
Fråga mig inte vad jag ska göra med min samling för så långt sträcker sig inte planen.
Ni vet dom där skorna med en egen avdelning för varje tå?
Igår såg jag någon som gick runt i en sån variant gjorda av brun mocka och det var något av det fulaste jag sett på ett par killfötter.
Förlåt om jag bokstavligen trampar på någons fötter nu, men jag har extremt svårt för dessa skovarianter. Om ni någonsin skulle se mig i dessa skor så måste det bero på ett extremt smärtsamt nageltrång!
Okej då, vi blev ”bara” 150 personer på kursen, men fortfarande alldeles för många för min smak. Med min trubbiga inställning redan på väg dit så blev det inte bättre av att vi i receptionen på Bosön fick reda på att det bara fanns 4-bädds rum och att dom placerat mig i ett rum med tre killar.
Nej, jag begär inte att dom ska hålla reda på att jag och Kenny är tillsammans men kanske hade jag förväntat mig att man tänkte lite logiskt och placerade killar och tjejer för sig. Jag ställde in mig på att åka hem och sova.
Mot kvällen när kursstarten var avklarad så fick vi i alla fall till det så att jag fick byta rum med en av de två killarna som skulle dela med två tjejer. Och vips så bytte vi den kvarvarande killen mot Kenny.
Under både lördagen och söndagen så satt vi från morgon till kväll och pratade om säkerhet och risker inom fallskärmshoppning i nio olika grupper, tittade på hemska olycksfilmer och körde gemensamma frukostar, luncher och middagar. We shall (really) owercome.
Naturligtvis så avslutades kursen i en enorm baskethall där vi gjorde någon pinsam icebraker tillsammans.
När klockan till slut slog fyra så släpptes vi ut i friheten!
Nu har jag gått den här himla kursen och jag har lärt mig en del, men det betyder INTE att jag har bestämt mig för att fortsätta hoppa!
Nu är det helg i ett par timmar till och sen är det dags för jobb igen, vila får jag göra en annan helg antar jag.
Senaste kommentarer