Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag har ju tidigare berättat om min syn på Kennys bil. Motorn brummar visserligen mycket och värdigt, precis som en V8 ska göra (och den drar bensin därefter också).
Förutom de diverse fel den har skaffat sig genom åren så har det ju varit problem med däcken. Kenny bytte däck för länge, länge sedan och har sedan dess haft pyspunka på (bara) tre av däcken. Endast höger bak har varit skonad från pyspunkan.

Innan vi skulle åka till Gotland och låna ut den till Andreas så beslöt sig därför Kenny för att titta lite närmre på däcken och försöka lösa det på något sätt. Lösningen blev en gammal ”punka-på-däck”-flaska som han fördelade på alla däck tillsammans med lite ny (och fräsch!) luft. (Jag tänker inte skriva om hur det kändes när alla fyra hjulen var helt tömda och luftkompressorn på den obemannande macken inte fungerade).

Igår när vi kom hem från midsommarfirandet på ön så stod hans ståtliga bil och väntade på parkeringen med ett helt tomt och platt däck, höger bak!
Är det inte fantastiskt?!

Jag kan gå med på att det finns en förarhytt på tåg och i lastbilar, men det finns väl för fasiken inte förarhytt i ett flygplan?!

Den kom redan på söndagen!
Jag vaknade upp och kände att det var något som inte stod rätt till. Halsen var öm och näsan snorig och allmäntillståndet var sådär bra.

Senare på dagen kändes det bättre och vi åkte till flygklubben och mötte upp vänner. Kvällen blev otroligt skön med picknick i kvällssolen medans Kenny slussade upp en och en i himmeln för en åktur.
Väl hemma igen så kom förkylning tillbaka med råge och jag var nästan övertygad om att jag inte skulle kunna ta mig till Göteborg dagen efter.

Men, skam den som ger sig. Energinivån låg väl inte på max när klockan ringde tidigt i måndags morse men det var tillräcklig för att kunna överleva en dag på västkusten.

Nu när näsan hunnit bli lagom röd och öm hoppas jag på att förkylningen nått sin kulmen och att jag kan återgå till mitt normala jag.
Kenny har det dock värre eftersom han är kille, mitt första samtal i morse löd så här:
DU HAR SMITTAT MIG! Jag har ALDRIG haft så ont i halsen förut som jag hade i natt, jag måste ha HALSFLUSS!!! Jag var till och med tvungen att ta en VÄRKTABLETT!

Jag – blir nu hemma idag då?
Kenny – va? Hemma?! Nej, benen och armarna är det ju inget fel på?! (Här bortsåg han nog från revbenen)

Det här är min nya favorit! Jag smakade den i Åre och blev tokförtjust i den. När vi åkte till Gotland så köpte jag med ett par flaskor som snabbt gick åt. Den är väldigt söt och bara fem procentig, vilket passar mig perfekt. Mums!

Åh herregud vad jag dregglade på planet hem idag. Jag gick in i djupsömn direkt och drömde massa saker.
När jag vaknade så var hela handflatan som jag lutat huvudet i fuktig och jag försökte obemärkt torka av den på jeansen.
Jag säger det igen, dom borde verkligen ha mer sovvänliga platser på flygplanen!

Igår på planet till Malmö så hamnade jag bredvid en gentleman. Det var en äldre herre som inte glömt bort hur man beter sig.
När jag försökte krångla mig ur min jacka i sätet så kände jag en hand i kragen som hjälpte mig ur jackan som han sedan erbjöd sig att lägga upp på hyllan.
När jag läst klart min tidning frågade han mig om han möjligtvis kunde få låna mitt Aftonblad och när vi landat så vände han sig till mig och önskade mig en väldigt trevlig kväll.
Såna gamla gubbar går inte av för hackor! Uppfriskande!

Ja, vädret kunde faktiskt ha varit bättre, men å andra sidan så kunde det ha varit värre också. Kanske inte så mycket värre men ändå. I fredags så fick jag till två pass på banan innan regnet kom över oss. Men jag hann känna att jag fortfarande vet hur man gör i alla fall!

Lördagen regnade bort helt i mina ögon. Kenny var dock ute och sladdade ända tills han blev övermodig och blev avkastad av hojen. Landningen blev väl inte riktigt perfekt utan han landade på bröst och ansikte vilket gör att han för tillfället är ganska öm här och var, men inget verkar vara av i alla fall.

Igår var vädret lite gladare. Jag körde fyra-fem pass och även Kenny var ute i flera och tyckte det var hur kul som helst trots smärtan. Nu håller jag tummarna hårt för att nästa helg blir toppen!

Man kan ju tycka att det skulle vara enkelt att planera Gotlandresan varje år eftersom jag bokar den åtta månader i förväg men det är inte riktigt så det fungerar i verkligheten.

Det kommer upp saker hela tiden, som till exempel att man kommer på en vecka innan avgång att kåporna på motorcykeln borde målas om. Vilket gör att man under den veckan får ägna kvällarna åt det fantastiskt roliga arbetet att slipa bort färgen från kåporna för att kunna måla dom. Under slipandets gång så ångrade jag mig att vi börjat men då var det för sent.
Som tur var så fick jag proffshjälp med själva målningen vilket gjorde att jag kunde släppa den biten i alla fall.

Efter att ha proppat bil och släp full av packning så är vi nu äntligen på väg till ett förhoppningsvis soligt Gotland!