Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Felix

Mina barn och deras egenheter!

Nästan varje morgon så vaknar Felix, gosar med mig en stund och säger sen; jag kommer alldeles strax mamma, jag ska bara äta flingor, kissa och titta på tv. Nästa gång han kommer tillbaka är det för att säga hej då. 

Idag när han kom hem från dagis så hade han sovit en timme i bilen med Kenny, då rasar hela världen när han väcks. Han kom innanför dörrarna med ett vrål och det fortsatte i en halvtimmes tid när han skulle igenom alla utmaningar med att ta av sig ytterkläder, lägga posten på bordet, att han inte fick leka med matkassen och så vidare. -Mamma stå här! Nej du får inte sitta ner! Nej, inte säg okej! Mamma gå inte! Du får inte vara här mamma! Sitt inte ner mamma. Ja, ni förstår.

När det sen har lugnat ner sig och vi sitter och äter säger Felix; mamma, jag pratade dumheter. Jag var inte snäll, jag var arg. Min kära lilla fina kille! ❤

Tuva håller på att utveckla sina ljud, hon har gått från att väsa till sina pruttljud för att nu morra. 

Hungrig är hon också! BVC pratar om smakprover men Tuva vill ha MAT! Hon sveper lätt i sig en klämmis (barnmat på tub) till frukost och en deciliter gröt på kvällen. När vi sitter och äter så sitter hon och vevar med armarna och gnäller tills hon också får smaka, dagens korvstroganoff var väldigt uppskattad. Varje gång hon tycker att matningen tar för lång tid så morrar hon, till Felix förtjusning. 

Hon känns skarp! Som att man ser i hennes ögon att hon förstår mer än vad man tror. Hon verkar förstå att mamma är en pajas i alla fall för när jag dansar för henne så skrattar hon hjärtligt.

Det känns sjukt att tänka på att den där lilla tjejen ska upp och gå om några månader.

0

Lite till bara…

Jag vet inte om medicinen för att varva ner eller fylla på tålamodskontot är att flänga runt och ha saker på agendan hela tiden, men så har verkligheten sett ut.

Onsdagen och torsdagen så jobbar jag. Min chef låter meddela att jag får jobba hur mycket jag vill, de kan fylla min agenda upp till heltid om jag har lust med det. Jag väntar fortfarande på om Kenny kan säga okej för två dagar i veckan.

På torsdagen åker vi hem till pappa för att fira honom. För ovanlighetens skull så kommer jag på en passande present men när Kattis ska fixa den så strular butiken till det, alltså blir det den vanliga blomman och chokladen.

På fredagen så åker vi hem till Andreas och Hanna för att hälsa på deras nyaste bebis i det fantastiska huset. Felix leker med deras gamla bebis, dvs Saga 4 år. Se härjar och stökar ner, inget nytt under solen.

Natten till lördag så fixar Kenny skadorna i bastuhuset. Jag stängde av värmen när propparna gick och det var värmegrader ute. Sen när rysskylan kom och vi då fortfarande inte märkt att husvakten öppnat ett fönster i bastun och inte stängt det igen, så blev det is på hela golvet i tvättstugan. När Kenny sen eldat och värmt upp huset så började det rinna vatten ut genom dörren från en slang i ena tvättmaskinen som frusit sönder. Tur att det bara var så små skador!

På lördagen så åkte vi pulka med Felix en stund innan vi åkte hem till Andrew och Emelie där det också skulle åkas pulka och bada jacuzzi. Det var en väldigt trevlig kväll, men med tre barn som försöker riva huset (och en bebis som hejar på) så blev det inte någon lugn kväll. Det är väl kanske tio år kvar tills det kan bli det igen.

Idag tog Kenny med sig Felix till Hanna och Chrille som ville låna Felix när deras barn skulle till pulkabacken och Kenny skulle träffa en kompis. Själv så tog jag med mig Kattis till Täby centrum och strosade planlöst och förvirrat runt tills vi gav upp, åkte och köpte en kaffemaskin och åkte hem.

Jag tror att det här är fel taktik för mig att komma på banan igen. Till och med min rygg har börjar härja med mig nu, vem har tid med ryggont när man har en bebis?!

Imorgon är det måndag, för många. För mig är det lördag. Jag och Tuva ska inte gå upp förrän jättesent, brukar jag tänka, och sen kommer vardagen i vägen eller en hungrig Tuva.

0

Tvåbarnsmamman ser dubbelt.

Vissa dagar just nu så känns det som att jag behöver sjukskriva mig hemifrån på grund av stress. Eller borttappad toleransnivå, vilket kanske i och för sig beror på stress. Fast jag känner mig inte stressad, jag känner mig trött och less. Inte road av något.

Det har blivit väldigt mycket…barn..sista tiden. Även fast Felix skött sig väldigt bra  och inte haft några megautbrott så står det mig lite upp i halsen för ögonblicket med det oundvikliga tjatet, från båda håll.

Tuva har de senaste dagarna plötsligt börjat att härja på nätterna, hon ska ha tutte varje timme, om inte mer, och om hon inte får det så börjar hon skrika och väcker Felix, vilket alltså gör att hon vinner. I natt låg hon dessutom och jollrade mellan tre och fem. 

Jag ligger i sängen med en unge på varje sida, med två par barnfötter som sticker in tårna i mina trosor från varsitt håll och sparkar mig i ryggen. Felix vill ligga nära och pressar in sina armar under min rygg. 

Om jag lägger ryggen till Tuva så vaknar hon och buffar mig i ryggen med huvudet och lägger jag ryggen mot Felix så kommer hans armar klättrades runt min hals och stryper mig medans hans ben tar grepp runt min midja. Jag är helt färdig på morgonen!

Jag behöver….jag vet inte. Något avbrott.

0

2017-01-01 Felix letar efter bananer i skogen

Felix letar bananer här!

0

Första dagen på året!

När jag läser på sociala medier om vilka förväntningar folk har på kommande år, vad de ska uppnå och vad de vill lägga bakom sig så undrar jag om jag lägger för lite vikt vid årsskiften.

Jag vaknade i morse och hade ingen tanke på att det var ett nytt friskt år som jag borde ha stora mål med. Jag vaknade och var kissnödig och hungrig som vanligt och funderade på varför mina barn inte kunde låta mig sova förvånansvärt länge någon gång.

Kenny var däckad i soffan och hade inga planer på att röra sig därifrån när frukostbestyret var avklarat, alltså försökte jag samla ihop mig och barnen för att ta oss ut en sväng i det mysiga vädret.

Det har blivit betydligt lättare att gå ut och gå med Felix nu när han faktiskt orkar gå en bit. Värre är det förstås med Tuva som hänger rätt tungt i Babybjörnen på magen. När hon blir lite större så ska jag testa att ha henne i bärmesen.

Felix gick i skogen, ropandes på Nisse som han tyckte skulle följa med och letades efter bananer. Om man någon gång planterat ut lite bete för att få Felix att tycka det är spännande med skogen så är man körd. Då ska det ligga bananer och russin i skogen jämt!

Det var supermysigt att komma ut en sväng, jag önskar att vi kunde göra det betydligt oftare, det skulle vi alla må bra av.

0

Den stora lilla!

När Felix vaknar och säger; ”mamma, vi är en familj, ni får inte tappa bort mig och åka utan mig”, då blir jag extra nöjd över att Felix är hemma hos mig och inte hos någon barnvakt under Kennys frånvaro. 

I morse när barnen började vakna så pruttade Tuva, då hurrade Felix för henne fyra gånger. Jag misstänker att det har att göra med vårt firande av Felix toalettbestyr på semestern. Han behöver ha det lite tryggt när han ska bajsa, det ska helst ske hemma på pottan, annars kan det vara. När vi var på semester utan potta så blir det därför lite obehagligt och han skjuter upp behovet. Därför ”firade” vi hans bajskorvar med godisbjörnar och hurrarop under semestern för att uppmuntra och det har han nog tagit med sig hem.

Han behöver mycket uppmärksamhet nu. Han behöver även ha det torrt och varmt hemma säger han. 😀

0

När karlakarlen planerar!

Sjukstugan är tydligen inte över helt. Tuva har varit lite snorig och hostar lite ibland och Kattis, som nog trodde att hon klarat sig, åkte dit igår och ligger nu nerbäddad. Det är bara Felix som inget rår över, på något sätt, han hostar lite ibland på sin höjd. Jag skulle vilja säga att det är en förvånansvärt frisk unge vi har fått men det kanske är att utmana ödet.

Felix går på dagis ett par timmar om dagen nu i mellandagarna och idag var det lika många fröknar som barn, det blir alltså väldigt mycket uppmärksamhet på barnen. När jag kommer för att hämta Felix så tittar han på mig och skriker; NEEEEEJ. Fast idag sa han: Mamma, jag vill inte prata med dig just nu. Sen så fixade han klart med sin sand och efter det kunde vi prata.

Kenny vill jag egentligen inte prata om, han ligger inte på topplistan för ögonblicket, men vad gör det när han just nu sitter i en lastbil i närheten av Monaco, eller något angränsande land utan en tanke på trotsiga ungar, att jag skulle ha jobbat på fredag eller att han bjudit hem folk på nyår. Det är bara gupp på vägen, som han säger. Jag ska nog ge han gupp!

Så nu sitter jag hemma och leker en stereotypisk bitter hemmafru, den tråkigaste leken jag vet, utan betalning dessutom.

0

Tomten är inte far till alla barn!

Så kom julafton och jag är dyngförkyld med feber och en elak hosta. Jag misstänker att det en fortsättning på Mexicosjukan. Hostan jag har kallar jag för håll käftenhostan eftersom man nästan blir lika tokig av att lyssna på någon som har den som att ha den själv. Det är en sån där mörk och djup hosta som kommer från ryggen.

För att inte smitta ner Kennys släkt och för att jag var rätt risig så fick Kenny släppa av mig hos mamma innan han åkte vidare för julfirande. Hos mamma passade jag på att vila ut i soffan, utan ett enda barn som krävde uppmärksamhet, i flera timmar innan Kenny och barnen kom tillbaka för att hälsa på tomten som satt och väntade med paket.

Felix var så lycklig i morse när tomten varit förbi och lämnat ett paket, ”precis vad jag önskade av tomten” sa han början öppnade paketet. Jag är inte helt säker på hur Felix uppfattar tomten dock, när vi sa att Peter skulle komma snart så sa Felix något om att han var fast inuti tomten.



0

De intressanta samtalen!

Felix vaknar på julafton och det första han säger är:

– Mamma, du ska inte vara här!

– Eh va?

– Mamma, du ska inte vara här. Du ska vara med pappa i soffan.

– Vadå?

– Du ska sitta bredvid pappa i soffan.

– Men Felix, mamma är lite sjuk så jag vill ligga i sängen.

– Nej, du ska inte vara sjuk.

– Okej. (Jag inser att jag inte vinner den här).

Två minuter av tystnad.

– Mamma, du ska vara här. Du ska inte sitta i soffan med pappa.

– Okej.

Sen somnar han om.

1

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑