Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Familj

Övergången är vidrig!

Felix får förstås också febern som Tuva har haft. Kan det vara en tredagarsfeber eller vara en förkylning? Hur fasiken ska man veta det? Och vad spelar det för roll egentligen, sjuk som sjuk. 

Febern gör Felix lite dämpad, kramig och kärleksfull, han går runt och säger ”mamma jag älskar dig”, ”pappa jag älskar dig”, ”mamma, pappa jag älskar er”, om och om igen. Jag tror till och med att han kan ha sagt att han älskar både Tuva och Nisse. Stackars Felix, han var verkligen sjuk.

Natten till lördag så är Felix stekhet igen. Hans små händer känns som nykokta ägg i mina händer. Han vägrar att dricks alvedon och eftersom han fortfarande ligger under 40-strecket och sover bra så tvingar jag inte honom. När han vaknar på morgonen så är febern borta, som om den sista värmepusten gjorde honom frisk.

Vi tar oss ut i naturen för en promenad i det ruggiga och kalla vädret. Felix humör börjar vakna till liv nu och han blir galen över att behöva äta mat innan chokladbollen när vi fikar.

På söndagen så är han precis som vanligt. Fast det stämmer inte, han är tre resor värre. Från det ögonblick som jag går upp från sängen så provocerar han mig/oss. Redan innan jag gått upp så har han satt på varmvattenkranen i badrummet vilket gör att det inte fina kvar en gnutta varmvatten. Han vet precis vad han gör, jag ser det i hans ögon. Han passar på att leka leken jag avskyr, dvs tömma ALLA hans lådor på ALLA leksaker. Jag har sagt till honom 50 gånger att han inte får ha sina leksaker i soffan och nu när jag harklar mig över röran han skapat så säger han: ”mina leksaker är inte i soffan, här bestämmer jag”. Ja, det har jag ju hållit med honom om de senare dagarna, så jag biter mig i tungan.

Han fortsätter att testa oss hela dagen och jag tänker att det är tur att helgen inte är så lång. 

0

Ut på tur med fötter och flyg!

Ännu en helg utan några planer, två på raken alltså och hejsan vad skönt det har varit.

Kenny fick ÄNTLIGEN flyga en sväng också. Vi andra promenerade vid Kaanan istället och tänkte att han kanske skulle flyga förbi och vinka. Det gjorde han inte.

Felix sov hos bestemor lördag till söndag vilket gjorde att vi som kvar kunde sova länge idag. Tuva och jag låg och drog oss länge i sängen men när klockan närmade sig halv tolv och det fortfarande inte var någon som ropat att frukosten var klar så gick vi upp och gjorde den själv.

Kanske tack vare att Kenny flög igår så protesterade han inte, så mycket, mot att gå ut och promenera en sväng efter att vi plockat upp Felix.

Judarnskogen var dock inte någon optimal promenadsväng idag eftersom stigarna var täckta av is. Vi tog oss i alla fall runt pölen och blev belönade med fika på Gateau efteråt. Så lyxigt och mysigt! Jag behöver bara övertala Kenny om storheten i en sån här dag också för att få till någon slags rutin.

0

Chockar kroppen med frisk luft!

Hur gör de familjer som är ute på äventyr på morgonen, eller på förmiddagen för den delen? Det tar ju en hel förmiddag för att lyckas komma ut genom dörren lagom till eftermiddagen! 

När man väl fått på den större ytterkläder och håller på med den mindre så har den större redan gått ut och börjat göra bus.

Vi kom ut i alla fall, till fots, inte Kennys favoritsysselsättning men han gick med på det. 

Vi gick upp i skogen hos oss och Tuva fick sitta i bärmesen på ryggen. Hon är lite liten än så länge för att sitta riktigt bra men hon är så nöjd så länge hon får bäras på ryggen eller magen. Felix, stackarn, kommer att växa upp och tro att det växer godis och bananer i skogen. För att göra promenaderna lite roligare så gömmer vi ibland lite godsaker på vägen som han får hitta. 

Jag är också betydligt nöjdare nu för tiden då Tuva har slutat med det där hysteriska ammandet hon höll på med i en vecka, två?! I natt tror jag att hon vaknade två gånger. Så galet skönt! Å andra sidan så käkar hon två-tre deciliter gröt på kvällen. Hon sitter och gapar som en fågelunge, maaat, maaaaaat, ge mig maaaaaat! 

Däremot så undrar jag över det här med sömnen, den där lilla damen sover ju nästan ingenting?! Idag vaknade hon vid tio, andra gången, och så sov hon en timme i bärmesen, men när klockan nu närmar sig nio så är hon fortfarande vaken.

Vi traskade i alla fall runt i snön i det fina vädret, som vi inte såg så mycket av inne i skogen förstås men sen tog vi vägen hem via isen.

Jag är inte helt avslappnad på isen men det var fullt av folk som fiskade, åkte skridskor och spelade hockey så jag gav med mig. Vackert var det i alla fall! Och halt.

0

Lite till bara…

Jag vet inte om medicinen för att varva ner eller fylla på tålamodskontot är att flänga runt och ha saker på agendan hela tiden, men så har verkligheten sett ut.

Onsdagen och torsdagen så jobbar jag. Min chef låter meddela att jag får jobba hur mycket jag vill, de kan fylla min agenda upp till heltid om jag har lust med det. Jag väntar fortfarande på om Kenny kan säga okej för två dagar i veckan.

På torsdagen åker vi hem till pappa för att fira honom. För ovanlighetens skull så kommer jag på en passande present men när Kattis ska fixa den så strular butiken till det, alltså blir det den vanliga blomman och chokladen.

På fredagen så åker vi hem till Andreas och Hanna för att hälsa på deras nyaste bebis i det fantastiska huset. Felix leker med deras gamla bebis, dvs Saga 4 år. Se härjar och stökar ner, inget nytt under solen.

Natten till lördag så fixar Kenny skadorna i bastuhuset. Jag stängde av värmen när propparna gick och det var värmegrader ute. Sen när rysskylan kom och vi då fortfarande inte märkt att husvakten öppnat ett fönster i bastun och inte stängt det igen, så blev det is på hela golvet i tvättstugan. När Kenny sen eldat och värmt upp huset så började det rinna vatten ut genom dörren från en slang i ena tvättmaskinen som frusit sönder. Tur att det bara var så små skador!

På lördagen så åkte vi pulka med Felix en stund innan vi åkte hem till Andrew och Emelie där det också skulle åkas pulka och bada jacuzzi. Det var en väldigt trevlig kväll, men med tre barn som försöker riva huset (och en bebis som hejar på) så blev det inte någon lugn kväll. Det är väl kanske tio år kvar tills det kan bli det igen.

Idag tog Kenny med sig Felix till Hanna och Chrille som ville låna Felix när deras barn skulle till pulkabacken och Kenny skulle träffa en kompis. Själv så tog jag med mig Kattis till Täby centrum och strosade planlöst och förvirrat runt tills vi gav upp, åkte och köpte en kaffemaskin och åkte hem.

Jag tror att det här är fel taktik för mig att komma på banan igen. Till och med min rygg har börjar härja med mig nu, vem har tid med ryggont när man har en bebis?!

Imorgon är det måndag, för många. För mig är det lördag. Jag och Tuva ska inte gå upp förrän jättesent, brukar jag tänka, och sen kommer vardagen i vägen eller en hungrig Tuva.

0

Tvåbarnsmamman ser dubbelt.

Vissa dagar just nu så känns det som att jag behöver sjukskriva mig hemifrån på grund av stress. Eller borttappad toleransnivå, vilket kanske i och för sig beror på stress. Fast jag känner mig inte stressad, jag känner mig trött och less. Inte road av något.

Det har blivit väldigt mycket…barn..sista tiden. Även fast Felix skött sig väldigt bra  och inte haft några megautbrott så står det mig lite upp i halsen för ögonblicket med det oundvikliga tjatet, från båda håll.

Tuva har de senaste dagarna plötsligt börjat att härja på nätterna, hon ska ha tutte varje timme, om inte mer, och om hon inte får det så börjar hon skrika och väcker Felix, vilket alltså gör att hon vinner. I natt låg hon dessutom och jollrade mellan tre och fem. 

Jag ligger i sängen med en unge på varje sida, med två par barnfötter som sticker in tårna i mina trosor från varsitt håll och sparkar mig i ryggen. Felix vill ligga nära och pressar in sina armar under min rygg. 

Om jag lägger ryggen till Tuva så vaknar hon och buffar mig i ryggen med huvudet och lägger jag ryggen mot Felix så kommer hans armar klättrades runt min hals och stryper mig medans hans ben tar grepp runt min midja. Jag är helt färdig på morgonen!

Jag behöver….jag vet inte. Något avbrott.

0

Första dagen på året!

När jag läser på sociala medier om vilka förväntningar folk har på kommande år, vad de ska uppnå och vad de vill lägga bakom sig så undrar jag om jag lägger för lite vikt vid årsskiften.

Jag vaknade i morse och hade ingen tanke på att det var ett nytt friskt år som jag borde ha stora mål med. Jag vaknade och var kissnödig och hungrig som vanligt och funderade på varför mina barn inte kunde låta mig sova förvånansvärt länge någon gång.

Kenny var däckad i soffan och hade inga planer på att röra sig därifrån när frukostbestyret var avklarat, alltså försökte jag samla ihop mig och barnen för att ta oss ut en sväng i det mysiga vädret.

Det har blivit betydligt lättare att gå ut och gå med Felix nu när han faktiskt orkar gå en bit. Värre är det förstås med Tuva som hänger rätt tungt i Babybjörnen på magen. När hon blir lite större så ska jag testa att ha henne i bärmesen.

Felix gick i skogen, ropandes på Nisse som han tyckte skulle följa med och letades efter bananer. Om man någon gång planterat ut lite bete för att få Felix att tycka det är spännande med skogen så är man körd. Då ska det ligga bananer och russin i skogen jämt!

Det var supermysigt att komma ut en sväng, jag önskar att vi kunde göra det betydligt oftare, det skulle vi alla må bra av.

0

Nyårsfrossa!

Min vilja är inte Kennys lag. Nyårsmiddagen som Kenny bjudit in Andrew och Emelie till hade jag bett honom att avboka i samma stund som han berättade att han skulle åka till Monaco. Jag är inte intresserad av några sista-minuten-förberedelser/stress och var inte så imponerad av ”vi kanske kommer hem på lördag”.

Kenny lyssnar dock väldigt sällan på mig, eller så gör han det men skiter i vad jag säger, precis som Felix, så han hade ju inte bokat av middagen förstås. 

Lördags morgon så kom han hem från sin roadtrip och det fanns naturligtvis ingen tid för att vila upp sig inför kvällen. 

På grund av olika smaker och viljor så blev det väldigt mycket mat. Vi åt laxröra på toast och hummer till förrätt, sen blev det en klassisk oxfilé med potatisgratäng och på det så åt vi Ginos (frukt med vit choklad och glass) samt en vit choklad- och pistagenötspavlova. Ja jösses, det är ett under att jag var så hungrig i morse när jag vaknade.

Kvällen blev väldigt trevlig och lugn, tänkte jag säga men det blev den först när barnen lugnat ner sig. Det var en kväll i min smak!

0

När karlakarlen planerar!

Sjukstugan är tydligen inte över helt. Tuva har varit lite snorig och hostar lite ibland och Kattis, som nog trodde att hon klarat sig, åkte dit igår och ligger nu nerbäddad. Det är bara Felix som inget rår över, på något sätt, han hostar lite ibland på sin höjd. Jag skulle vilja säga att det är en förvånansvärt frisk unge vi har fått men det kanske är att utmana ödet.

Felix går på dagis ett par timmar om dagen nu i mellandagarna och idag var det lika många fröknar som barn, det blir alltså väldigt mycket uppmärksamhet på barnen. När jag kommer för att hämta Felix så tittar han på mig och skriker; NEEEEEJ. Fast idag sa han: Mamma, jag vill inte prata med dig just nu. Sen så fixade han klart med sin sand och efter det kunde vi prata.

Kenny vill jag egentligen inte prata om, han ligger inte på topplistan för ögonblicket, men vad gör det när han just nu sitter i en lastbil i närheten av Monaco, eller något angränsande land utan en tanke på trotsiga ungar, att jag skulle ha jobbat på fredag eller att han bjudit hem folk på nyår. Det är bara gupp på vägen, som han säger. Jag ska nog ge han gupp!

Så nu sitter jag hemma och leker en stereotypisk bitter hemmafru, den tråkigaste leken jag vet, utan betalning dessutom.

0

Tomten är inte far till alla barn!

Så kom julafton och jag är dyngförkyld med feber och en elak hosta. Jag misstänker att det en fortsättning på Mexicosjukan. Hostan jag har kallar jag för håll käftenhostan eftersom man nästan blir lika tokig av att lyssna på någon som har den som att ha den själv. Det är en sån där mörk och djup hosta som kommer från ryggen.

För att inte smitta ner Kennys släkt och för att jag var rätt risig så fick Kenny släppa av mig hos mamma innan han åkte vidare för julfirande. Hos mamma passade jag på att vila ut i soffan, utan ett enda barn som krävde uppmärksamhet, i flera timmar innan Kenny och barnen kom tillbaka för att hälsa på tomten som satt och väntade med paket.

Felix var så lycklig i morse när tomten varit förbi och lämnat ett paket, ”precis vad jag önskade av tomten” sa han början öppnade paketet. Jag är inte helt säker på hur Felix uppfattar tomten dock, när vi sa att Peter skulle komma snart så sa Felix något om att han var fast inuti tomten.



0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑