Vi kommer knappt från området. Vi tänker att vi ska gå ner till stranden men så viker vi av mot poolen istället. Det är så lyxigt att ha en stor pool för sig själva, för det är nästan bara vi där. Sen är det otroligt smidigt med restaurangen där och toaletterna, allt inom räckhåll.
På kvällen blir det sen en moppetur för att känna vinden i håret och att få se ungarna njuta, för det gör de verkligen. Tuva skriker högt när vi försöker ta av henne hjälmen när turen är över.
Igår skrek båda ungarna högt. Vi hade låtit dem vara uppe alldeles för länge kvällen innan; ”det är ju semester”, men det bet oss i rumpan. Två gånger försökte vi sätta oss på en restaurang för att äta men till slut blev det raka vägen hem till sängen istället, för oss alla.
Det känns så otroligt lyxigt med ett hus där ungarna kan härja fritt och vi kan välja att äta vissa måltider hemma. Jag har till och med hunnit köra en tvätt i tvättmaskinen som finns i huset. Semester kan man inte ha varje dag.
Det var enklare att packa ihop allt idag när jag visste att vi bara skulle frakta allt två hundra meter från nuvarande hus.
Jag har nu till och med unnat mig lyxen att packa upp väskorna nu. Huset vi hyrt närmsta veckan har tre sovrum, nio bäddar, två badrum, kök, vardagsrum, tvättmaskin och en stor altan.
Vi hade en väldigt varm dag idag, man måste nästan ligga i vattnet hela tiden. Det är i och för sig ingen som klagar över det.
Det här huset vi fått låna är ju toppen. Jag inser att det förenklar så mycket med barnen att ha lite större ytor att vara på och att kunna äta hemma istället för på restaurang. Dessutom så gillar vi poolen här på området som passar perfekt för ungarna att leka i, därför har vi bokat ett hus här i en vecka framöver, med inflyttning imorgon.
Idag provade Felix sina gamla simglasögon för första gången på riktigt och sen kunde vi inte få upp honom ur poolen, han dök och dök och dök. Till slut fick vi muta honom med läsk för att han skulle komma upp och andas i ett par minuter.
Tuva ligger mest och guppar fram och tillbaka i sina armpuffar. Hon vill inte att man leker med henne eller rör henne, utan hon vill bara ligga och guppa själv.
Till kvällen for vi ut med moppen. Som tur är så valde vi att ta med barnens egna hjälmar från Sverige och nu när man väl är här så känns det som ett bra beslut för ungarna älskar att åka moppe, så det kommer att bli en del sånt också.
Kenny: Vad tänker du om vinterresa i år?
Jag: Nej, jag känner inget behov av att åka någonstans i vinter i år.
En månad senare så sitter vi på planet till Thailand.
Hopplösa är vi. Det är ingen av oss som stoppar den andra och då blir det så här, andra resan till Thailand i år. Vad vi inte hade räknat med var att bygglovet skulle dimpa ner i postlådan, dagen efter att vi hade bokat och betalt resan. Hoppsan.
Nu är det som det är, och vi sitter här, i Mae Phim för ögonblicket, och passar på att må himla bra. Och att bada. Nu minsann ska det badas för flera år framöver.
Planen är att inte ha en plan. Vi åkte hit, bokade hotell för två nätter på morgonen på Arlanda. Vi kom hit, träffade våra kompisar, fick ta över deras hyrda hus med pool både på altanen och en stor på området, i ett par dagar, inklusive moppe med sidovagn.
Det närmaste problemet jag har just nu är att bestämma mig vad jag ska äta imorgon bitti. Men nu när ungarna och Kenny somnat så kan jag ta mig en funderare.
Fixet tar aldrig slut. När jag tror att jag under en helg har tvättat för en månad framöver så kan jag inte låta bli att förundras över hur mycket tvätt det är redan en vecka efteråt. Jag ser fram emot den dagen då jag kan tvätta två maskiner samtidigt som jag kör torkskåpet utan att proppen går. För att inte tala om nöjet att kunna tvätta utan att gå ut till ett annat hus. För jag tror att det faktiskt kommer att kännas som ett nöje, till att börja med.
Ett annat nöje som vi roat oss med i helgen är att kratta. Så värdelöst tråkigt och det kan bli omintetgjort över en natt ifall vinden ligger på åt fel håll. Vi hade visserligen nordliga vindar för någon vecka sedan och då flög de flesta löven rakt ner i sjön, vilket förstås var helt okej. Nu ligger resten samlat runt huset och längs staketet och bara väntar på att vi ska komma och kratta ihop det. Vi ska. Snart.
Vid middagsbordet så tittar han, den där lilla stora, på mig och säger; mamma, ditt hår håller på att bli brunt.
Jag tittar förstummat på honom och hela min världsbild rasar. Inte för att min utväxt är synlig utan för att Felix nu har bevisat att killar visst har ett öga för detaljer. De är inte så olika oss tjejer, de har förmågan, från början i alla fall! Det måste alltså vara någonting som händer på vägen mot vuxenvärlden som bryter ner den egenskapen.
Förutom att världen nu är upp och ner så har jag universums finaste barn. På riktigt!
Felix var trött och samarbetsvillig idag, vi bråkade inte en enda gång. Det är ofta så när bara ena föräldern är hemma, som om de vet att de bara kan vara hälften så jobbiga då. Istället för att skrika och bråka så hinner man njuta av småglinen och glädjas lite extra över hur fina dem är.
Felix som är så klok, omtänksam och tankfull och Tuva som är så gosig, nyfiken och otroligt rolig, en riktig underhållare.
Häromdagen så sträckte Tuva ut armarna mot Felix och just i det ögonblicket valde han för första gången att krama henne istället för att putta bort henne, vilket förändrade hela situationen mellan dem två. Det var som att Tuva upptäckte den goda sidan hos Felix och nu vill hon krama honom hela tiden, det är så gulligt att se på att man blir tårögd.
Tårögd blir jag för övrigt konstant nu för tiden. Jag påverkas av allt känslomässigt, sånt som gick mig förbi innan barnen. Senaste veckorna så har Mix Megapol ringt upp nominerade tjejer till deras tjejplan och berättat att de har vunnit en plats. Varje morgon, när de läser upp nomineringen så börjar jag snörvla. Det är på den nivån det ligger och jag fattar verkligen inte var det kom ifrån?!
Mina barn kommer i alla fall från mig och det gör mig otroligt stolt!
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer