Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det är ganska lustigt att världen är full av miljontals olika individer som egentligen är ganska lika.

Status på hemmafronten nu är att Felix vill stå upp, hela tiden helst. Han började med det för ett par dagar sedan och han har stått sedan dess med bara våra händer till balans. Kenny och jag är sjukt stolta och tycker att han måste vara extremt duktig!

Som ni kanske sett på filmen jag lagt upp så skrattar han ju nu ljudligt också. Hans händer befinner sig oftast i munnen nu för tiden och i och med det så rinner det dreggel ner för hakan som standard.

När vi kom till barnmorskan igår (efter att ha släpat upp en sovande Felix vid nio) för träff med föräldragruppen så blev jag dock varse ganska snabbt att samma sak som händer med Felix händer precis just nu med alla andra bebisar i gruppen också. Han är alltså inte speciellt unik där (fast för oss är han ju det!).

Skrutten har nu precis passerat sex kilo och ligger därför mer eller mindre på normalkurvan. Det verkar bli en glad kille av den här, så länge han får stå förstås. Och kvittrar, ja det gör vi helst vid midnatt för då är vi som piggast!

Vi blev alla tre blåa igår när vi försökte oss på att göra hans fotavtryck. Det blev inte perfekt, men det blev hans konstverk!
Efter den stora ansträngningen så fick han ett varmt och skönt bad där han kunde plaska bort färgen från fötterna.
Nu återstår bara utmaningen med handavtrycket.

Jul och nyår har passerat och det är så många bilder som jag vill lägga upp men så skjuter jag på det eftersom jag har annat för mig och till slut så sitter jag bara med en stor hög bilder och det som jag tänkt skriva om har jag glömt bort. Så här kommer ett gäng bilder från senaste tiden i blandad ordning och relevans.

Trots stora protester och skrik så tvingar papput dagligen Felix att ligga på mage och ibland så råkar han tycka om det en sekund eller två.

Ja, julkortet kom ut i tid men blev inte riktigt som vi tänkt. Vi skulle ta kort när snön kommit (och nu i efterhand så var det tydligen bara den helgen det blev snö) och det var en riktig blåsig och kall dag. Jag förberedde allt ute på altan och stod redo med kameran och så kom Kenny rusande med Felix så att vi kunde ”knäppa några snabba”. Felix var dock inte alls med i matchen och roades inte alls så korten fick vi ta i soffan istället, men oj vilken söt nisse han var.

Några av mina favoritbilder på Skrutt.

Sötaste overallen med öron och svans! Den är dessutom ärvd från Therese, som fått den av mig tidigare, återvinning deluxe.

Felix är den enda som inte förstått hur mycket saker han får. Även julen var generös mot honom! Jag har säkert glömt något på bilden).

Nu är vi resklara! (Men från imorgon så har vi inte mycket pengar att resa för förstås..)

Hela familjen vill se när Felix badar! (Ja, Kenny har kalsonger på sig…!)

Slapparhäng hemma hos farfar!

Köttbullemagen börjar bli för stor för många kläder nu.

Ibland har man lyxen av att få solen i ögonen!

Glad, bara!

Jo, jag hann med att baka en dag och dom blev fantastiskt goda, Kennys nya favoriter tydligen!

Man får inte nog av att vakna bredvid Skrutt!

Papput övar balans!

Kenny tyckte att Felix skulle få en hoppgunga i julklapp, så det fick han. Kenny är gladare än Felix för den just nu, men det kanske kommer när han inte drunknar i den.

Jag fick nya terränghjul till barnvagnen. Herrejösses vad tungstyrd vagnen blev, men OM det blir snö, ja då kommer dom att vara bra.

Obligatoriska hummern till nyår, förstås!

Det här gulliga området passerade jag under min 9,2 kilometers runda häromdagen. Otroligt söta hus!

Söt tröttmössa! God natt!

Ja, jag är lika förvånad som Felix men det är tydligen så att han har växt ur den här fina overallen. Nu går det fort ska ni veta!