Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det är ganska lustigt att världen är full av miljontals olika individer som egentligen är ganska lika.

Status på hemmafronten nu är att Felix vill stå upp, hela tiden helst. Han började med det för ett par dagar sedan och han har stått sedan dess med bara våra händer till balans. Kenny och jag är sjukt stolta och tycker att han måste vara extremt duktig!

Som ni kanske sett på filmen jag lagt upp så skrattar han ju nu ljudligt också. Hans händer befinner sig oftast i munnen nu för tiden och i och med det så rinner det dreggel ner för hakan som standard.

När vi kom till barnmorskan igår (efter att ha släpat upp en sovande Felix vid nio) för träff med föräldragruppen så blev jag dock varse ganska snabbt att samma sak som händer med Felix händer precis just nu med alla andra bebisar i gruppen också. Han är alltså inte speciellt unik där (fast för oss är han ju det!).

Skrutten har nu precis passerat sex kilo och ligger därför mer eller mindre på normalkurvan. Det verkar bli en glad kille av den här, så länge han får stå förstås. Och kvittrar, ja det gör vi helst vid midnatt för då är vi som piggast!