Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

I torsdags så skulle Kenny iväg och göra reklam för sin korv och ville att jag skulle följa med (hur man än vrider och vänder på den meningen så låter det ändå obscent).
Kenny hade lämnat in min bil på service på onsdagen och lite glömt bort att jag behövde den till barnavårdscentralen på torsdag morgon, så istället för att låta honom gå upp mitt i natten för att få till allt så beslöt jag mig för att promenera dit.

Det verkar verkligen som att jag väljer mina längsta promenader när det är som värst väder.
Vinden drog i mina kläder och snön yrde runt ansiktet när jag svettandes kämpade mig uppför alla jäkla uppförsbackar, men Felix sov hur gott som helst i sin sovsäck, upplyft från sängen alldeles för tidigt för hans smak.

På BVC så konstaterade vi att Felix växt till sig och har nu passerat sju kilo med ett par hundra gram. Det är roligt att se honom studera de andra bebisarna som är där i föräldragruppen, dom blir så fascinerade av varandra.

Som tur var så kom Kenny och hämtade upp oss på vägen hem, med min nyservade bil på lastbilssläpet (OCH med ny framruta) så att jag hann duscha av mig svetten och byta om till vettigare kläder innan vi åkte hemifrån. Felix lämpade vi av hos mamma innan vi åkte vidare för vuxentid.

Både jag och Kenny var inställda på att vi skulle få lunch under provsmakningen av hans korv (?!) men det fick vi inte, alltså åkte vi till en sushirestaurang och åt efteråt innan vi åkte hemåt mot mamma och Felix igen.

I morse när jag stod på vågen så visade den att jag gått ner ännu lite till och sporrad av det så bestämde jag mig för att promenera till centrum igen då jag hade ett ärende där. Kan ni tänka er att det snöade lagom till jag lämnade hemmet?!
Efter att ha besegrat alla backar igen och irrat lite fram och tillbaka med appen Runkeeper i handen så lyckades jag äntligen få till en mils promenad och kände mig tillräckligt nöjd och slut i kroppen för att gå hem och lägga mig i soffan och mysa med skrutten.

Idag träffade jag kompis Jenny i Bromma Blocks, lite sådär halvvägs för båda. Vi skulle agera lattemammor, vilket gick sådär.
Efter att ha köpt lite småsaker på Babyproffsen så gick vi och satte oss på Waynes coffee för lunch och fika. Felix var faktiskt allmänt grinig för ovanlighetens skull och det var svårt att koppla av, dessutom så hann vi inte ens få oss vår lunch innan hela gallerian slocknade.

Vi förväntade oss att strömmen skulle komma tillbaka i vilket ögonblick som helst, men uppenbarligen så gjorde den inte det. När vi ätit upp och Felix skrek mest hela tiden så packade vi ihop oss och började vanka omkring. Alla butiker hade stängt igen i väntan på strömmen och vi började fundera på hur vi skulle komma till nedervåningen med två barnvagnar när rulltrapporna och hissarna inte fungerade. (Tänk om man stått i hissen när strömmen försvann, det hade varit illa!)
Personal från butikerna och väktare hjälpte oss ner i alla fall och det var inte så mycket mer att göra än att åka hem. Felix hann inte ens komma till bilen innan han somnade, det tar på krafterna att vara arg!

I helgen då vi hälsat på släkten var humöret på topp i alla fall, han vet väl när han måste uppföra sig!

Igår när vi var på IKEA så stod jag och drog i förklädena och haklapparna på barnavdelningen men konstaterade att jag inte behöver något sånt ännu.
Idag så ångrade jag mig ganska mycket när jag matade Felix med katrinplommonpuré. Han tycker att det är så gott och det ska gå fort, men oj vad kladdigt allt blir.

Jag var på IKEA för att i första hand köpa en barnstol till Felix till matbordet och var lite nervös över vad han ska tycka. Han sitter ju inte själv än men är inte helt nöjd med att bara bli satt i babysittern nu för tiden. Han verkar i alla fall väldigt nöjd över den och verkar inte reflektera speciellt mycket över den mer än att han kan sitta och leka i den.
På IKEA charmade han många besökare när han med ett stort leende åkte runt i babyselen på min mage på sitt bästa humör! Ibland är det lite enklare än vanligt!

Här visar Kenny vilka konster man kan utföra med en BabyBjörn på magen.

Lika som bär! (Lika kläder i alla fall!)

Framför den här bryggan så ligger det dagiset som vi nu har skickat in ansökan till. Snacka om lyx att få gå på dagis med sjöutsikt! (Fast barnen är nog för små för att uppskatta det, dessutom så heter det förskola nu för tiden.)
Anledningen till att vi sökt just på den här förskolan är att den ligger bra med tanke på var vi kommer att bo, den har fått bra betyg samt att skolan som ligger vägg i vägg är en liten skola, inget stort monsterbygge med 1000 barn. Nu återstår att se om vi kommer in där, men det är ju ganska länge tills det blir aktuellt.

Nu när jag är ute och promenerar så går jag förbi förskolan ibland för att spionera för att se om de sköter sig.
Idag blev det trots kylan en sväng på sju kilometer, det känns skönt men jag får erkänna att jag ibland slänger avundsjuka blickar ner på Skrutt i vagnen som sover så gott, nerpackad i sin mysiga sovsäck med bara näsan uppe i vädret.