Jag har inte berättat att vi blivit med katt! Eftersom vi inte har tillräckligt att göra med att springa efter Felix så beslutade vi i början av sommaren att vi skulle skaffa en katt också.
Våra grannar har en fin ragdollkatt som de avlat på så vi har inte bara köpt en katt utan en katt med stamtavla, vad vi nu ska med det till.
Så nu har vi en katt och en Felix som busar i något slags samförstånd mot oss.
Felix är förstås skitjobbig mot katten och springer och lyfter den hit och dit i bakbenen trots att den jamar högt men så fort han har släppt den så springer den efter Felix igen.
Klockan fem på morgonen så tycker Nisse, som katten fått heta, att Felix sovit klart så då börjar han leka med Felix tår. Det uppskattas inte av mamma/matte.
Katten är dock fantastiskt fin och snäll. Han har varit så sällskaplig från den dagen han kom och inte visat minsta tendens till att vara rädd eller sakna sitt gamla hem.
Han är så sällskaplig så han står och jamar utanför duschkabinen när jag duschar. Är det inte den ena så är det den andra.
Till och med Kenny som är en hundmänniska har fallit pladask för den här lilla krabaten och även systers hund Texas är okej att umgås med enigt Nisse. Texas vet dock inte riktigt vad man ska göra med en liten vit ulltuss som inte springer och gömmer sig när han kommer.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer