Felix verkar tycka att det är ganska roligt att gå på förskola (jag kämpar med att säga förskola istället för dagis).
På morgonen när man lämnar honom så är det som att han låtsas vara blyg samtidigt som han står och flinar och håller på att spricka av upphetsning.
Ibland vill han att man ska stanna i några minuter men oftast så pussar han mig hejdå och vinkar glatt, utan att ens titta på mig.
Förskolan har en app. Där lägger de upp bilder på dagisbarnen så att vi kan följa med i vad som händer. Det är inte ett ständigt flöde men ett par gånger i veckan så kommer det upp nya saker, vilket är jätteroligt!
Varje gång jag går på mässa så ångrar jag mig, väl där.
Jag vet inte om jag bygger upp för stora förväntningar på vad jag ska hitta eller se eller om det bara är att jag glömmer bort paniken som infinner sig när man delar yta med halva Sveriges befolkning.
I helgen var det Underbarabarn-mässa som vi faktiskt hade planerat att gå på. Dagarna innan mässan så upptäckte jag på sociala medier att det förutom barnmässan även var villamässa och choklad- och dessertmässa samtidigt. Vilken otur va?!
Så i lördags drog vi till Älvsjö och gick på mässa och kunde gå runt i nästan en och en halv timme innan Felix vaknade i vagnen.
Både villamässan och barnmässan gick jättebra. Det fanns gott om utrymme att röra sig på och för att kunna se innehållet i montrarna. Jag hade kanske önskat ett lite större urval av återförsäljare på barnmässan men det var okej för min plånbok att det inte var det.
När vi gick in i hallen för chokladmässan så förstod vi var allt folk höll hus. Jösses!
Där var jag, mitt i allt, den där idioten som tar med sig barn OCH barnvagn, på en mässa!
Det gick inte att ta sig fram, även utan barnvagn så var det kaos och med barnvagn så försökte alla dessutom ta sig förbi ”hindret”.
Den här delen av mässan önskar jag att jag hade fått gå på i lugn och ro med en fet sedelbunt i handen, men även här får jag tack av mina kärlekshandtag för att det blev som det blev.
När vi väl lämnade mässan så hade vi varit där i mer än fem timmar och det mina vänner, det är rekord!
Ja nu fungerar bloggen igen. Jag känner mig orolig varje gång det är något fel på den och då påminns jag om att jag måste kopiera över innehållet i den till bloggböcker. Det är ju ändå en slags dagbok som jag tänker att Felix ska uppskatta när han blir äldre men min dator är så dålig så jag vill slänga ut den genom fönstret varje gång jag håller på med den.
Felix håller på med ett himla humör av och till nu. Han kan vakna med ett kvitter och sen en kvart senare när han inte får äta Start till frukost så blir han monsterarg.
Om man sjunger Imse vimse spindel fel dag i bilen på väg till dagis så kan han vråla rakt ut tills man tystnar.
Han roas av när man snubblar, låtsasslår sig och tappar saker och sånt. Eller när katten Nisse blir rädd eller träffas av någon av Felix leksaker som Felix råkar tappa precis på honom. Trots detta så vill Nisse vara med Felix hela tiden.
Felix vill inte klä på sig på morgonen och vi hamnar rätt ofta på ”hejdå Felix, då går vi utan dig” och så kommer han springandes för att bli påklädd.
När jag frågar något om dagis så svarar han ”ulia”. Julia, ett barn på dagis, verkar göra intryck på honom.
Han babblar konstant och även fast det inte kommer några vettiga ord så blir en del tydligare.
Pappa Kenny är en stor favorit just nu. Han leder på hämtningar och lämningar och får massor med stjärnor i kanten när Felix blir hämtad i lastbil.
Igår morse när jag gick upp sa Kenny till Felix med en glad röst ”titta, mamma är vaken”, då gick Felix fram till mig och försökte putta iväg mig. Otack är mammas lön.
Men när han kommer och pussar mig på morgonen eller smiter in sina armar runt min nacke på natten och kramas, då är allt förlåtet.
För två veckor sedan så fyllde Felix två år.
Jag vaknade upp i Oslo på hans födelsedag och hann inte mer än att pussa honom när jag kom hem innan det var dags att åka på vårt första föräldramöte på förskolan.
Vi låtsades helt enkelt inte om att han fyllde år för att kunna fira honom till helgen istället.
Alla var bortresta så något kalas blev det inte. Jag tänker att han nästa år kanske är redo för det.
På fredagen så åkte vi till Toysrus för att välja ut en present åt älsklingen. Han sprang direkt fram till en rosa MINI Cooper. Kanske att det var lite för mycket för Kenny men han skyllde på att det var för lite frigång och pekade på polisbilen istället.
På kvällen kom pappa och Eva över en sväng och Felix spexade som vanligt. En timme efter att de åkt så fick Felix plötsligt feber och när termometern passerade 39 grader så gav jag honom lite Alvedon att sova på. Han är ju nästan aldrig sjuk så det märks snabbt när han inte är i form.
När han vaknade på lördag morgon och stapplade ut till pottan i vardagsrummet så såg han alla ballongerna i taket vilket ledde honom runt hörnet där hans polisbil stod. Han blev jätteglad.
Den tårta jag stått och bakat kvällen innan hade lika gärna kunnat vara en uppochnervänd plastbytta med grädde på för han åt bara upp godiset och blåbären ovanpå tårtan innan han sloknade ihop av febern igen. Det blev alltså en väldigt lugn dag men så söndagen så var han i topp igen, feberfri och full av energi.
Vem hade gissat på att jag skulle engagera mig i SM i konstflyg för ett år sedan?!
Det blir kanske så om man har en sambo som är oförutsägbar. Eller nej, han är extremt förutsägbar för man vet att han alltid hittar på udda saker.
För ett par veckor sedan så tog han för första gången med sig mig upp i planet som han är delägare i (inte planet på bilden). Uppe i luften förklarade han att han i hemlighet lärt sig att flyga aerobatic och nu alltså kunde flyga loopar, spinna, rolla och sånt.
Vad han inte har lärt sig är att hans flickvän är en blandning av röd och blå personlighet, som alltså behöver få lite tid på sig att analysera saker innan jag går till handling. Men visst lekte vi lite.
Så två veckor efter att jag fått reda på hans nya kunskaper så ställde han alltså upp i SM i konstflyg i Gävle.
Felix skötte sig hela dagen på flygklubben i Gävle, mycket tack vare att de hade gungor.
Kenny skötte sig också och kom på femte plats av åtta, på sin första tävling. Det ni!
På kvällen så fick vi middag och logi hos Gotlänningen och hans familj innan vi på söndagen for hem igen.
…att den här lille busen kanske inte kan säga kiss, bajs, toalett eller potta men han är trots det blöjfri nu.
Vi slutade med blöja på natten för snart två veckor sedan och det har fungerat hittills utan en enda olycka. Han går upp och går på pottan även om det så är mitt i natten.
Till och med på dagis så har de i princip slutat helt med blöja.
Förutom att sopberget har krympt väsentligt och att ICA-räkningen blivit billigare så är det så skönt för Felix skull att slippa blöjan.
Snacka om stor kille!
Häromdagen kom jag hem från jobbet och var rätt slut i huvudet. Felix var i toppform, som vanligt, full av energi.
För att inte hamna i vanliga vardagskaoset där jag blir arg när Felix studsar från vägg till vägg när jag bara vill ta det lugnt så bestämde jag att vi skulle gå in i skogen.
Jag tog med en liten burk som jag tänkte plocka blåbär i ifall jag hittade några.
Vi kom inte många meter in i skogen innan vi såg att det lyste blått överallt.
Vips så var burken full av blåbär och Felix gick från buske till buske och tryckte in bär efter bär.
När vi kom längre in på stigen så var bären ännu finare, ännu fler och ännu större och jag ångrade att jag inte tagit med en stor hink.
Felix var supernöjd över att få springa halvnaken i skogen och äta bär och jag var harmonisk över att Felix var nöjd och att slippa säga nej hela tiden. När vi kom hem efter två timmar så åt han mat och satte sig och tittade på Nicke Nyfiken – nöjd!
Dagen efter kom syster och var med på reprisen, gissa om vi hade med oss en större hink den här gången.
Tre liter plockade vi innan vi gick hem och det finns fortfarande kvar i överflöd i skogen.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer