Nej, vi kommer inte att öppna något Facebookkonto för Felix än på länge, men den där förskoleappen är ju lite samma grej, för oss föräldrar som får se det.
Jag tycker det är så roligt att kunna följa vad de gör på dagis, trots att jag inte är med. Därför delar jag med mig av det till er också.
November startar i hostans tecken. Både Kenny och Felix är hemma ett par dagar från jobb och förskola eftersom halsen värker och hostan river i ryggen. Som vanligt så är det mer segdraget hos de vuxna men även Kenny lyckas bli frisk.
Felix och katten Nisse klättrar på väggarna. Jag förstår, på riktigt, inte hur Felix kan hålla igång från morgon till kväll. Det är som att det gör ont att sitta still, slappna av. Men visst, det händer så klart.
Felix är ganska hårdhänt mot Nisse ibland men när jag försöker lyfta bort Nisse, skydda honom, så tar det ett par sekunder innan han springer till Felix igen. Felix springer och Nisse jagar efter, fast oftast är det tvärtom.
Vi har en stor låda från Felix elbil, som Felix och Nisse gillar att leka i, oftast leker någon av dem i den varje dag. Ibland är båda inne samtidigt men det brukar sluta med att Nisse skjuter ut sig själv från lådan.
Det händer hyfsat ofta att jag ifrågasätter tidpunkten för Nisses ankomst till oss, men de roar som sagt varandra enormt mycket.
Vi har även blivit med grävmaskin. Kenny har letat grävmaskiner i ett par månader nu och till slut hittade han en som passade, så där sitter han nu på sin lediga tid, transporterades jord från övre biten av tomten ner till gräsmattan vid sjön.
Så fort startskottet går för vårt bygglov så ska det grävas grund för hus och garage. Men först måste allt gå i lås och där får vi eventuellt någon slags hänvisning om svaret i veckan.
Som ni ser på bilderna nedan så hade de maskerad på förskolan i veckan, de skulle ha disco och sen doppa grönsaker i dipp.
Min framförhållning för kläderna var urusel men resultatet blev ändå okej. Felix var nöjd. Han blev dock väldigt ställd när han kom till förskolan och möttes av fröken som var utklädd till mus. Fishy!
Felix verkar tycka att det är ganska roligt att gå på förskola (jag kämpar med att säga förskola istället för dagis).
På morgonen när man lämnar honom så är det som att han låtsas vara blyg samtidigt som han står och flinar och håller på att spricka av upphetsning.
Ibland vill han att man ska stanna i några minuter men oftast så pussar han mig hejdå och vinkar glatt, utan att ens titta på mig.
Förskolan har en app. Där lägger de upp bilder på dagisbarnen så att vi kan följa med i vad som händer. Det är inte ett ständigt flöde men ett par gånger i veckan så kommer det upp nya saker, vilket är jätteroligt!
Han busar!
Den där lillskiten alltså! Han kör slut på oss. Vi har inga fler hyllor att ställa upp ömtåliga eller ej barnvänliga saker på, han kommer åt allt! Kommer han inte åt, så hämtar han en stol, såklart.
Och vilket humör sen! Får han inte som han vill så blir han vansinnig, ibland så arg så att han tappar kontrollen.
När vi blir riktigt arga så kommer han och gosar, kramas och pussas. Han är inte dum den där lille, han har oss lindat runt lillfingret.
Två veckor av inskolning på dagis har vi haft nu. Kenny fick vara där och hänga de två första dagarna och mamma tog tredje. När det var dags för mig så hade vi kommit till steget där vi skulle lämna barnet och åka därifrån. Grattis till mig, Felix kommer nog aldrig förlåta mig.
Fast nej, det har gått jättebra. Han blir lite ledsen ibland när vi lämnar men det går väldigt snabbt över och han har faktiskt bara rymt från avdelningen två gånger hittills!
I morse sa jag att vi skulle till dagis (jag sa säkert förskola eftersom det är det man ska säga) och strax därefter kom han med skorna på, som han tagit på sig själv, på rätt fot och allt.
Blöjor har vi nästan slutat med också. Han vill knappt ens gå på pottan längre för nu är det toaletten som gäller. Och ska han pinka på pottan så inte fasiken ska han sitta som bebisar, nej han ska stå upp som pappa gör gärna samtidigt som han vrider nacken ur led för att kolla på tv samtidigt (pottan står i vardagsrummet).
Så vi lämnar honom på dagis utan blöja och så drar han i fröknarnas händer (pedagogerna) när han vill gå på toaletten.
Det där med att sova på en madrass på golvet på dagis är inte Felix grej. Tack vare att vi släpar hans vagn fram och tillbaka till dagis så kan han sova, för vagnen känner han sig hemma i, eller om det bara är en bättre madrass än vad dagis har men på golvet vill han inte sova i alla fall.
Han är betydligt tröttare nu om kvällarna, det tråkiga med det är att han har en tendens att vakna vid fem-sex istället och det är inte skitspännande. Alltså måste vi också lägga oss i tid för att orka.
Så godnatt på er, nu ska jag krypa ner bredvid världens finaste Felix.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer