Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Kategori

Aktiviteter

Ljuva vardag!

Halv fyra på lördag morgon landar vi. Barnen piggnar på sig under bilresan hem men vi får dem att somna om i ett par timmar trots att Felix tjatar om sin Pikachu (Pokemonfigur) som han saknat så otroligt mycket.

Jag låter resväskan stå oöppnad under hela lördagen, ett nytt rekord för mig, men jag orkar inte ta tag i det nu, det är inte viktigt. 

Hela familjen åker till Vallentuna där både jag och Felix klipper oss och sen storhandlar vi mat. Det känns som en familjeutflykt på lagom nivå och jag är i alla fall nöjd. 

På kvällen är vi bjudna till grannarna som har samlat ihop alla på gatan. Det är ett måste att gå dit om man efter tre år fortfarande inte hälsat på alla. Jag är glad att vi går för det är jättetrevligt. Felix springer runt och leker och är glad och Tuva hamnar hos en bebistokig 20-åring, då passar mamma på att dricka ett glas vin. När Tuva blir trött och mammig efter ett par timmar så gör jag och barnen sorti och låter Kenny fortsätta mingla. Så skönt att bara kunna gå hem på en minut!

På söndagen gör jag brakfrukost och skäller på Kenny när han sitter fast i telefon för att fixa överraskningar för sin kompis pappa. ”Men JAG då? Du har missat morsdag och inte firat min födelsedag men ska fixa en kompis pappas födelsedag??!”

Kenny tittar på mig med en ilsken och besviken blick. ”Nu har du förstört överraskningen”!

Så vi åker till Restaurang J för födelsedagsbrunch med Kennys familj och pappa och Eva, inte så överraskande längre men ack så trevligt och gott. Nu är jag nöjd, nu har jag fått uppmärksamhet en stund.

När Kenny några timmar senare åker iväg för att fixa kompisens pappas överraskning får jag egentid i soffan. Jag bryr mig inte om att tvättkorgen ropar efter hjälp, den får vänta. Jag bara ligger där och matar Greysavsnitt. Så skönt!

Vi gör vårt bästa på sjön!

Så var det det här med båten, hur tänkte vi där? 15 kvadratmeter nöje och harmoni, var nog det jag använde för att sälja in båtidén till Kenny.

I onsdags eftermiddag ringde Kenny och sa att han tyckte vi skulle dra ut med båten. Han skulle komma hem vid sju och tyckte att vi kunde spontanåka till båten då. ”Vi slänger bara med fyra sovsäckar”. 

Jag är visserligen spontan men att åka till båten utan mat eller packning med två barn och en man som tycker mat är en oviktig och ibland onödig detalj ser jag inget lyckligt slut på, alltså bestämde ”vi” oss för att åka torsdag morgon istället.

Eftersom det skulle bli vår första övernattning för i år så hade vi en mängd prylar med oss ut. Det tog mig ett par timmar att plocka i ordning allt i båten och medan jag höll på i ruffen, helt skymd från solen, så mekade Kenny på däck.

När barnen började bli gnälliga så kastade vi loss och åkte ut. Eller ja, nästan. Vi fastnade med fendrarna i stolparna direkt så vi kom inte ens ut utan trassel. Man kan nog lugnt säga att de utnyttjar varenda centimeter av bryggorna på klubben.

Kenny hade fått tips om en väldigt mysig vik, bara en kort bit från hamnen och vi tog sikte på den. Infarten till den här viken är cirka tio meter bred och djupet i mitten är runt en och en halv meter plus att det strax efter kommer tre grynnor på raken, en passage man passerar under koncentration alltså.

Precis när jag börjat styra in skeppet i passagen började Felix ”jag är törstig, jag vill ha saft”. ”Vänta lite”, ”ska bara”, ”ett ögonblick”, ”var tyst en liten stund”, ”alldeles strax”, ja alla de där uttrycken är som en trigger för Felix, samtidigt som Tuva nu skriker också.

JAG VILL HA SAFT NUUUUUUU!

När jag väl kommit igenom och hade sikte på hur jag skulle undvika grynnorna började Kenny härja också. ”Vad gör du?”, ”ska du åka DÄR?”.

Här någonstans blir det för mycket för mig. Tilt. Det är ingen som skriker hur jag ska göra utan bara vad jag inte ska göra. Det slutar med att vi bara snurrar runt med båten, exakt ovanför grynnan enligt GPS’en och vi båda tackar högre makter för att vi inte är en segelbåt.

När vi passerat avgrunden och Felix har fått saft så sparar vi på orden och andas istället. Vi lyckas lägga till mot en klippa och få Tuva att sova. Solen är för länge sedan dold bakom tunga regnmoln men tystnaden är underbar. 

Vi blir kvar där över natten. Jag hostar så att det ekar mellan väggarna men den friska luften söver alla.

Det är oundvikligt att ta sig från viken utan att passera Bermudatriangeln igen. Vi har en plan, Tuva sitter i babyskyddet och Felix är mutad. Ändå hamnar vi i exakt samma situation igen. Kenny får panik när han ser min plan och skriker att jag gör fel men har ingen annan lösning heller och jag vrider frenetiskt på ratten och får då en rak position direkt mot grynnorna. Det dröjer nog innan vi ger oss in där igen.

Vi klarar av en tur till Vaxholm också där vi får mat och glass, en humörhöjare.

När vi ger oss ut igen så är det ganska gnälligt, Tuva vägrar att sova men vet inte vad hon vill göra istället heller så hon skriker. Felix studsar upp och ner och ska knyta fast allt han ser i sina rep. Jag gnäller på att ratten är seg och att gasen är trög. Kennys tålamod har tagit slut och han är inte sugen på att sova på båten en natt till, så vi åker mot hamnen.

Väl i hamn så gör jag en nervösgrej igen och gasar framåt när jag ska backa, det är något med kombinationen Solan och Kenny som inte fungerar när det ska till koncentration. Ingenting händer förutom att vi får ta ett omtag men här behövs det uppenbarligen lite övning, från båda håll.

När vi sätter oss i bilen och jag spänner fast Felix så säger han spontant ”det var jätteroligt att åka båt”.

Så dåligt för något så bra!

Jag älskar de här bilderna! Jag kan inte ens förstå hur man kan få till så här bra bilder under kaoset med två ovilliga barn på fotograferingen. Men…

När Kenny fyllde 40 år så fick han en Live it-upplevelse i form av en modellfotografering. Vi skrattade allihop gott och länge över presenten, på hans överraskningsmiddag, för ingen kunde riktigt föreställa sig Kenny poserandes framför en kamera.

Innan vi åkte till Thailand så kom presentkortet fram i städstöket och då passade jag på att boka in en tid precis när vi kommit hem och förhoppningsvis hade  lite solbränna kvar.

Någonstans på vägen så fick jag det här till att bli en familjefotografering istället, vilket nog Kenny var den som var gladast för då han inte riktigt är någon Zoolander.

Så i lördags så åkte vi till Model House vid centralen för att ta bilder. En uttråkad tjej sminkade mig lite snabbt utan något överdrivet engagemang och strax efter det fick vi komma in i studion.

Felix tröttnade på spektaklet efter tio minuter och efter det var det bara hot och mutor som gjorde att vi fick till fler bilder. Felix är överlag inne i en period då han inte är så intresserad av att bli fotograferad så det här var verkligen överkurs.

När vi var klara så var båda barnen rejält uttråkade. En tjej visade in oss på hennes rum och meddelade att vi nu skulle titta på alla 180 bilder för att sedan titta en gång till och se vilka bilder vi var intresserade av, 2 bilder ingick i presentkortsdealen. Jag sa direkt att vi kunde glömma att gå igenom alla 180 bilder flera gånger eftersom barnen satt på nålar, redo att explodera. Alltså började vi med att välja ut de bra bilderna på en gång så att vi sen kunde välja favoriter därifrån.

Efter bara några minuter så sa tjejen ”vi ska nog prata pris nu för ni är redan uppe i 34 bilder och då är ni på prisnivån för att köpa alla bilder. Jag pekade lite försynt på prislappen hon lagt framför oss och sa att vi kanske skulle välja ut 10 bra bilder för 3000kr (sjukt). Hon svarade då att det gick ju inte för det priset gällde bara för en och samma person på bilden. Om vi ville ha bilder på olika personer så var vi tvungna att köpa en sånt paket per person. Dessutom så kostade en familjebild med fyra personer faktiskt 1400kr! Som om det skulle vara dyrare att ta kort på flera personer?! Jag höll på att brinna av totalt!

Om det inte varit för att bilderna var så otroligt fina så hade jag rest mig och gått därifrån. ”Om ni betalar 5000kr så får ni ALLA 180 bilder”. Okej, men drar ni då av priset på de bilderna som ingick i priset? Nej, för priset är redan rabatterat. ”Det tillkommer dessutom 120kr för minneskortet. Kan du förresten visa mig kvittot på att du köpt till fotografering för mer än en person?”.

Jag ville bara därifrån, jag hade en sån dålig smak i munnen, en bitter eftersmak och vad som kändes som en stor skylt hängandes ovanför mitt huvud med texten ”LURAD!!!”. 

Eller nej, egentligen hade jag velat sitta kvar där i tre timmar, velandes med henne sittandes bredvid för att välja ut en bild, den bilden som ingick. Bara för att slösa med hennes tid, men vi ville bara bort därifrån.

Jag förstod efteråt att det här förstås var deras arbetssätt/taktik vilket får mig lite illamående. Till deras försvar så var bilderna otroligt fina. När jag satt hemma och gick igenom alla 180 bilder så var jag trots allt så glad över att vi köpt dem. 66 bilder var jättebra på samtliga på kortet och från den högen sorterade jag ut över 30 bilder som var fantastiska! Eller vad tycker ni?!

Min lilla fisk!

Jag vill påstå att Felix kan simma nu. Vad tycker ni?

Felix simmar

Så helt plötsligt simmar min 3-åring!

Felix simmar

Vinterdagen 

I söndags hade vi toppenväder. Det var lite kyligt med några minusgrader men det gav mig en möjlighet att äntligen få använda min stora pälsmössa som jag köpt för två år sedan. När jag nu provat och använt den så vill jag ha den hela tiden men det ser lite knasugt ut i 5,5 grader plus, som vi hade igår.

Kommunen har plogat en jättefin skridskobana runt hela sjön, bara 100 meter från vårt hus och i söndags när solen sken så var det fullt av folk ute och åkte skridskor och grillade osv, som en folkfest.

Kenny skulle flyga sin paramotor och mekade med den medan vi gav oss ut på isen. Kattis åkte skridskor med Tuva i vagnen och jag drog Felix på snowracer med fyrhjuling. Det var väldigt mysigt, tyckte alla utom Felix som tröttnade ganska fort och ville åka hem och bygga lego. Med små legobitar, för nu är han stor!

Någon gång på eftermiddagen när vi gått inomhus igen så fick Kenny igång sin maskin och gav sig upp i himlen en stund innan solen gick ned. Så alla fick prova på olika sätt att ta sig fram i söndags.

Finfin vinterdag!

Utflykt på isen – klicka här

Kenny flyger paramotor – klicka här

Hur lär man en treåring att åka skridskor? – klicka här (inte för svaret på frågan dock)

Hej och hå, nu ska vi ut och gå 


 Nej, ni ser inte i syne, vi är ute och går igen, eller gick om man ska vara korrekt. Tre helger i rad nu så har vi fått till en promenad under någon av dagarna och jag älskar det!

I lördags fick vi besök av Chrille och Elvira som promenerade med oss till det lilla fina caféet/restaurangen som ligger 4 kilometer ifrån oss. Det gick definitivt inte snabbt med en Felix som skulle stanna och titta på allting, hoppa från alla stenar och plocka alla pinnar men vi kom fram till slut. 

På vägen tillbaka så gjorde vi ett byte, Tuva fick sitta i bärmesen och Felix i vagnen och det tog inte lång tid innan han sov.


Föräldrar på vift!

Jag har börjat jobba på torsdagar och fredagar sen ett tag tillbaka och i fredags så var jag iväg i Eskilstuna på en förhandling. Det var ett riktigt skitväder när jag skulle åka hem, halt och snömoddigt vilket gjorde att jag sniglade mig hem på motorvägen, liggandes strax under 80 km/h.

Väl hemma så var det självklara valet att sjunka ner i soffan, som vanligt, men eftersom Felix var hos bestemor och skulle sova där så drog jag med min karl ut. Bland folk!

Vi åkte till Mall of Scandinavia för att gå på ett Teppanyakiställe. Vi satt vid ett halvmåneformat bord med två okända personer till vänster om oss, fyra lediga stolar till höger och en kock mitt i bordet som stod och lagade maten. Maten var god men det var ingen wow-upplevelse, Tuva tyckte dock att risblandningen var jättegod. Den lilla damen gapar för det mesta väldigt stort så fort det står mat på bordet. 

Det som däremot var wow, var att jag fick hänga på restaurang med Kenny en fredagkväll.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑