Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag brukar ju oftast sammanfatta året som har gått med något undantag då jag glömt bort det.

Året har kanske inte helt oväntat handlat till största del om Felix, vårt lilla mirakel.

Januari:
Felix är nu lokal kändis.

Den lilla spinkiga kycklingen har nu fått en köttbullemage – och ett pass!

Vi köper ett hus, 7:e januari! Nej förresten, vi köper en tomt är en mer riktig beskrivning. Ett riktigt impulsköp dessutom.

Felix har nästan hunnit bli fyra månader och ska stå, mot allting.
Över 200 personer tycker att det är lika roligt som oss att titta på YouTube-klippet där Kenny balanserar Felix i handen.

Det är ganska mycket snö nu och jag promenerar ganska mycket, jag hinner dessutom få till en promenad uppe i ett snöigt Mora också.

Februari:
Kan fortfarande inte smälta hur söt Felix är.

Det nya huset får en brevlåda och Felix får ett medlemskap i en bostadsförmedling (men han får nog aldrig flytta hemifrån).
På alla hjärtans dag så försöker jag och Kenny få till en date på tu man hand men Felix är inte redo för det så det blir bara middag istället för middag och bio.

Mars:
Nu jäklar så ska mamma (jag alltså) göra en ordentlig förändring! Jag går och färgar håret tokrött!  Häftigt värre!

Kenny som är emot alla leksaker går och köper en gåstol till Felix och plötsligt så kan han nu ta sig fram själv, vilket han gör, oavsett hur många tår som står i vägen för hans framfart.
Han sitter också själv nu, mer eller mindre stabilt.

Kenny börjar lite smått att riva någon vägg i nya huset för att vi ska kunna flytta in till sommaren.
Han har dessutom sålt sin lägenhet nu och massor med pengar trillar in på hans konto (för att strax därefter åka in i nya huset förstås).

Min chockröda hårfärg trillar av inom en vecka så jag går tillbaka och klagar och får en påfyllning.

Ett stort flygplan förvinner från radar och världskartan. Än idag är det borta!

När vi tror att våren vekligen är här för att stanna så kommer ett riktigt snöoväder som lämnar oss med ett par decimeters snö.

Premiären för babysim är i mars och Skrutt(arna) tycker det är superkul.

Våren tittar fram igen med riktigt mysväder och dom dagarna vi är i nya huset för att fixa i ordning blir till grillpartyn med släkt och vänner istället.

April:
Felix får sin första förkylning men Kenny är det mest synd om för han är vuxen och förkyld! Han passar dessutom på att spräcka trumhinnan (det händer två gånger till i år) när han flyger också eftersom han vägrar att ta det lugnt och krya på sig. Men han lär sig säkert nästa gång…

Camilla ”Prillan” klarar inte att besegra skitcancern ännu en gång utan lämnar oss. Så satans orättvist och tragiskt!

Felix klättrar på väggarna, bokstavligt talat och kryper när han inte försöker krypa.

Vi håller på varenda helg i det nya huset. Felix placerar vi på en liten dammfri yta men han vill inte stanna kvar. Grillar gör vi också förstås.

Vi drar till Cypern med syster, mamma och Peter, vilket innebär att både jag och Kenny kan ligga och slappa ett par minuter åt gången!
Felix charmar all hotellpersonal och bajsar högljutt vid varje middag på restaurangen.

Maj:
Det är nu blåmärkena ploppar upp. Ska man stå hela tiden så blir det även många fall, i alla fall om man snart är åtta månader.

Vi kämpar vidare med huset varenda lediga tid och eftersom Kenny har bestämt att vi ska ha fest för mig i början av juni så har vi nu dessutom press på oss att hinna klart i tid.

Jobbet gör sig påmint genom att fira 20 år och håller en brakfest för all personal i hela Sverige inklusive mig!

Kenny får tag på hårtrimmern och messar upp Felix hår totalt, jag räddar det så gott jag kan med en tuppkam.

Vädret är fantastiskt! Det är värme och sol! Vi njuter, när vi hinner. Nu börjar ogräset sprida sig vid vårt ”vanliga” hus så där finns det också att göra.

Mamma fyller jämnt och firar det på slott och vi klär upp oss.

Juni:
Hjälp, är vi redan i juni?!
Mitt i kaoset så kommer jag på att jag nog ska sälja mitt hus innan midsommar! Hoppsan! Och vi som inte ens har dammsugit på länge, nu ska det dessutom flyttas OCH visningsstädas?!
Sa jag förresten att vi har en 40-års fest att förbereda också?

Min dag firar vi med hummersoppa, chokladmousse och så vidare på Sigtuna stadshotell. På kvällen tar Kenny mig med 24 våningar upp och vi äter middag medan vi ser ut över ett regnigt Stockholm. Dessutom så får jag välja en resa till valfritt land som present. ❤

Sommaren i nya huset är fantastisk men den hinner vi inte med. En vecka innan festen så tycker jag att vi måste byta bänkskiva och skaffa diskmaskin. Skitbra blir det!

Vi får till en fest och grillar en gris. Vi grillar visserligen två, men den ena tar vi kvällen innan då vi klämmer in ett firande av Kennys bror tillsammans med hans familj.
Vädret är inget badväder men gott nog för att alla ska kunna sitta ute i trädgården.
På kvällen när alla har gått så andas vi ut och stannar upp för ett tag.

Vi flyttade mer eller mindre in kvällen innan festen och kommande dagar så njuter vi av vårt hus med den härliga tomten sen drar vi ner till ön och firar midsommar.

Innan juni är slut så hinner vi med lite problemlösning på en vattenkabel som gått sönder också. Eller så sa bara Kenny det för att få hyra en grävmaskin. Och vi grillar förstås!

Juli:
Ida från Vapland meddelar att hon ska komma en vecka och jag undrar i mitt stilla sinne hur vi ska rymmas allihop en vecka i det lilla huset. Vi ordnar med sängplats i uterummet och avundas utsikten hon får.

Vi hinner med Grönan, vi badar och badar, åker jetski, flyttar stenar, och undrar varför vår pool är så kall när sjön är så varm?!
En finmiddag i Vaxholm hinner vi också med innan Ida åker hem och när hon har åkt så saknar jag henne på en gång.

Vi fortsätter att rensa och fixa i det otroligt vackra vädret (och grillar). Kan det bli bättre än så här?

I slutet av juli tar jag årets första hojsväng och njuter till fullo. Har jag förresten sagt att vi badar hela tiden och nu är sjön uppe och nosar på 28 grader.

Augusti:
Den här sommaren får vi inte glömma.

Vi bestämmer oss för att åka till släkten i Trondheim i ett par dagar och har det supermysigt där. Vi bor fantastiskt fint i fjällen, går på tur, plockar svamp, äter gott och träffar kusinbarnen och deras familjer också.

Lagom till att jobba och skolor börjar så avtar sommarkänslan.
En halvgrå augustidag så provar vi på att köra speedcats på Ekerö och det är kul!

Felix röjer runt med än vanligt genom att upptäcka att man kan slänga ut alla kläder från byråer och garderober.
En dag efter hans 11-månaders dag, 18/8, så tycker han det är dags att gå och gör därför det.

Äpplena är nu röda och fina, hela trädet ser ut som en dekoration.
Vi badar inte längre men oj vad vi promenerar! Till och med under de varmaste dagarna i juli så har jag och Felix lagt många mil bakom oss.

Under dom sista dagarna i augusti så flyttar vi ut allt från mitt fina gamla kära hus och sedan cashar jag in pengarna och tackar huset för våra lyckade år och för den fina vinsten jag gjort!

September:
Äntligen kom det ut några tänder, tre närmare bestämt, ur den där dreglande lilla munnen.
Han går nu även så bra så att han inte ens har tid att se om vi följer med honom.

Vi förtidsröstar och hoppas på att valet inte ska bli någon cirkus men får tyvärr inte den önskningen uppfylld.

Solen kommer tillbaka en sväng och vi får därför tillfälle att använda gräsklipparen igen.

Vi bokar resan till Thailand och är skitnervösa över att åka bort så länge som sex veckor. Kommer vi att klara det?!

Två tänder till hinner dyka upp i september.

Felix fyller ett år!! Klyscha: VAR tar tiden vägen?!

För första gången så reser jag ifrån Felix! Kattis har gett mig en Londonresa i present så vi drar på en lyxweekend och äter gott, shoppar och promenerar till fötterna blöder, om det inte hade varit för att jag köpte nya skor.
Vi har det helt enkelt fantastiskt och även Kenny och Felix har det himla bra hemma.

Oktober:
Jag hinner inte vara hemma i många dagar innan Kenny drar med mig på en överraskning. Vi kör rally! Superroligt och beroendeframkallande!

Nu snackar vi tänder!

Jag har börjat jobba, lite sporadiskt. Jobbet behöver hjälp med ett projekt och jag hoppar in lite då och då, vilket faktiskt är ganska kul.

Felix får elaka ettårs-sprutor och får feber på köpet.
När han piggnar till så leker han med lådor. Han sitter i dom, har dom på huvudet och använder dom som pall för att komma åt saker han inte ska komma åt.

Kenny byter däck på bilen, redan i oktober! Det märks att han är rädd om en liten skrutt nu.
Sen fyller han år, mitt lilla lammkött, som han gärna vill kalla sig.

Kenny klipper pottfrisyr på Felix igen! Medan jag sover och dagen innan fotografering på öppna förskolan. Den här gången går det dock att rädda hyfsat bra.

November:
Babysimmets sista lektion passerar. Den enda lektionen vi har missat är när en fotograf var där och tog undervattensbilder. Otur!

Kenny har installerat båda tvättmaskinerna i bastuhuset nu och i samband med det så röjer vi upp och gör det mysigt därute. Följden blir att vi nu har bastukvällar när Kenny och jag bastar och Felix leker i sin badbalja.

Plötsligt har det blivit mitten av november och det är dags för oss att åka till Thailand.
Väl framme så njuter vi av värmen och främst av att få bada. Det är dock svårt att avgöra om Felix gillar bäst att bada eller att åka moppe.

Vi konstaterar att vi, med bebis, blir (positivt) särbehandlade när vi flyger ner till Koh Samui och möter ett ordentligt regnoväder.
Det går dock över rätt snabbt och vi får badväder igen.

Felix är så stolt över sig själv, och vi med förstås, över hur snabbt han utvecklas i vattnet. Han lär sig att ta sig upp, gå i vågigt hav och hänga på en badstege.

Hotellet är jättefint men efter en vecka långt ifrån allt så åker vi vidare till Koh Tao.

December:
Vi njuter av att få se folk igen och av att kunna gå längs strandpromenaden och hoppa i plurret längs vägen när det blir för varmt.
Att ta med sig underkläder på resan är egentligen helt onödigt, det är bara bikini som gäller!

Kenny bestämmer sig för att fridyka men spräcker trumhinnan direkt. Aj!

Jag går mer eller mindre och väntar på att få denguefeber för fasen vad myggen biter mig.

Felix, med hjälp av papput, försöker slå ut sina fina framtänder på en sten i vattnet men får nöja sig med en redig fläskläpp.
Han har nu på riktigt börjat simma under vattnet och hoppar självmant ut på djupt vatten. Huruvida det är klokt eller inte går inte att diskutera med honom.

Vi hittar inte riktigt vårt smultronställe utan byter hotell ett par gånger.

Dagarna springer iväg och vi drar oss sakteliga mot Bangkok och upptäcker på vägen att jag visst kan bli sjösjuk, om jag får se himmel och hav om vartannat i båtfönstret.

Innan vi åker hem så gör vi Bangkok och märker inte ens av att julafton passerar. Vi är fullt upptagna med att gå på akvarium, äta gott, åka tuktuk och dricka Starbuckskaffe medan vi glor på alla prylar i alla shoppingcenter.

Vi flyger hem på juldagen och tycker trots allt att det är fantastiskt skönt att komma hem till vårt lilla hus som vår husvakt har skött om under vår semester.

Resten av månaden går åt till att träffa alla familjemedlemmar som vi saknar under vår resa.
Men om ni tror att det här mättat vår reselystnad så tror ni fel. Vi drömmer redan om nya resor!

Nu ser vi fram emot ett spännande 2015 då allt möjligt både kan och troligtvis kommer att hända! Tack för det här året! ❤