(Och Kennys också förstås)
Jag måste ha gjort något bra för igår fick jag en julklapp av Kenny.
Det är jag och Lady Gaga som använder Dragons blood nu!
Igår skulle jag träffa en ny personlig bankman på Nordea för att se om dom kunde få mig att stanna kvar som kund efter min dåliga upplevelse hos dom i december.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle promenera ner till banken, som ligger vid centrum, och hade kollat upp att det bara var fem kilometer dit.
Termometern stod på minus åtta när jag och Skrutt gick hemifrån och lagom till att jag låste dörren så började det snöa ganska ordentligt.
Vägen till centrum var en konstant uppförsbacke, kändes det som. Snön yrde överallt och både jag och vagnen blev täckta av snö.
Eftersom jag inte ville promenera längs någon stor väg så irrade jag lite fram och tillbaka också. Varje gång jag tog fram telefonen så blev den blöt på ett par sekunder vilket gjorde att jag gick efter mitt lokalsinne.
Fem kilometer blev sex, men vi kom fram i tid med röda kinder och snorig näsa.
Efter mötet gick jag till centrum, nöjd över resultatet och lite mindre arg på banken.
Väl i centrum så shoppade jag ett par kängor av bra kvalitet. När jag nu går så mycket som jag gör så anser jag att jag är i behov av det, sen att dom var på rea gjorde inte saken sämre.
Kenny kom och mötte upp mig efter jobbet och vi tog en sen lunch tillsammans, ute – bland folk, innan vi handlade mat och åkte hem.
…om att titta på det här klippet om och om igen.
(Men han är ju så söt!)
Igår när vi var på IKEA så stod jag och drog i förklädena och haklapparna på barnavdelningen men konstaterade att jag inte behöver något sånt ännu.
Idag så ångrade jag mig ganska mycket när jag matade Felix med katrinplommonpuré. Han tycker att det är så gott och det ska gå fort, men oj vad kladdigt allt blir.
Jag var på IKEA för att i första hand köpa en barnstol till Felix till matbordet och var lite nervös över vad han ska tycka. Han sitter ju inte själv än men är inte helt nöjd med att bara bli satt i babysittern nu för tiden. Han verkar i alla fall väldigt nöjd över den och verkar inte reflektera speciellt mycket över den mer än att han kan sitta och leka i den.
På IKEA charmade han många besökare när han med ett stort leende åkte runt i babyselen på min mage på sitt bästa humör! Ibland är det lite enklare än vanligt!
Här visar Kenny vilka konster man kan utföra med en BabyBjörn på magen.
Lika som bär! (Lika kläder i alla fall!)
Framför den här bryggan så ligger det dagiset som vi nu har skickat in ansökan till. Snacka om lyx att få gå på dagis med sjöutsikt! (Fast barnen är nog för små för att uppskatta det, dessutom så heter det förskola nu för tiden.)
Anledningen till att vi sökt just på den här förskolan är att den ligger bra med tanke på var vi kommer att bo, den har fått bra betyg samt att skolan som ligger vägg i vägg är en liten skola, inget stort monsterbygge med 1000 barn. Nu återstår att se om vi kommer in där, men det är ju ganska länge tills det blir aktuellt.
Nu när jag är ute och promenerar så går jag förbi förskolan ibland för att spionera för att se om de sköter sig.
Idag blev det trots kylan en sväng på sju kilometer, det känns skönt men jag får erkänna att jag ibland slänger avundsjuka blickar ner på Skrutt i vagnen som sover så gott, nerpackad i sin mysiga sovsäck med bara näsan uppe i vädret.
Det är ganska lustigt att världen är full av miljontals olika individer som egentligen är ganska lika.
Status på hemmafronten nu är att Felix vill stå upp, hela tiden helst. Han började med det för ett par dagar sedan och han har stått sedan dess med bara våra händer till balans. Kenny och jag är sjukt stolta och tycker att han måste vara extremt duktig!
Som ni kanske sett på filmen jag lagt upp så skrattar han ju nu ljudligt också. Hans händer befinner sig oftast i munnen nu för tiden och i och med det så rinner det dreggel ner för hakan som standard.
När vi kom till barnmorskan igår (efter att ha släpat upp en sovande Felix vid nio) för träff med föräldragruppen så blev jag dock varse ganska snabbt att samma sak som händer med Felix händer precis just nu med alla andra bebisar i gruppen också. Han är alltså inte speciellt unik där (fast för oss är han ju det!).
Skrutten har nu precis passerat sex kilo och ligger därför mer eller mindre på normalkurvan. Det verkar bli en glad kille av den här, så länge han får stå förstås. Och kvittrar, ja det gör vi helst vid midnatt för då är vi som piggast!
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer