Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag bloggar så sällan nu så att gå ut med ett blogginlägg som meddelar att jag är gravid igen är old news (men jag kanske återkommer mer till det senare, trots allt).
Men det som är nytt är att det verkar som att vi får en tjej.

Idag, i vecka 20, så var vi på Ultraljud och vi var ute i god tid. Klockan tre hade vi tid men vi hann knappt sätta oss ner i väntsalen när vi kom, strax efter halv tre, innan vi fick komma in.

För en gångs skull (på ultraljud) så fick vi träffa en supertrevlig och pratglad läkare, Nasim. Hon la 50 minuter på oss och min mage, mätte och kollade på bebisen från alla håll och kanter medan hon förklarade vad hon såg och vad hon tittade efter.

Kenny babblade på i vanlig stil med sitt machosnack om att män gör män, det är självklart att det är en kille, nu måste vi köpa dubbla crossar, traktorer bla bla bla. Alltså ingen ödmjukhet eller insikt om det som är större än Kenny, det opåverkbara.

Kanske var det därför som goa Nasim ansträngde sig så mycket för att försöka se vilket kön bebisen har. Hon vände och vred på kameran, skakade på magen, skickade ut mig för att kissa men bebisen låg i skräddarställning och ville inte flytta på sig.
Hon vågade på sig att säga att hon nog trodde att det var en flicka ändå och precis när vi gett upp om att få ett klart besked så fick hon till en bild där hon tyckte att det var uppenbart att något saknades.

Kenny såg faktiskt lite chockad ut, lite som att han inte ens hade tänkt tanken att det kunde bli något annat.
Så nu har machosnacket vänt om till att han och Felix nu måste skydda ”henne” mot alla idioter till killar som kommer att vilja dejta henne.

Det var en rolig nyhet minsann men mest glad är jag för att allt såg bra ut.