Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu kommer bilderna i helt omvänd ordning men jag har i mitt jobb fått lära mig att man inte alltid kan göra allt till 100% så det här får bli ett 81%-inlägg.

Kennys kompis skulle springa Tough viking i lördags men hade hintat lite i veckan att han eventuellt inte skulle springa. Kenny kände sig dock manad så när kompisen bestämt sig för att hoppa av i fredags så hoppade Kenny på.

Vi åkte in till Gärdet på lördag morgon efter att ha skrapat fram några slags träningskläder till Kenny ur både hans och min garderob som skulle funka. De enda skorna Kenny kunde presentera ur sin skosamling var något som likande gympaskor men som tappat allt mönster på sulorna, men Kenny brydde sig inte hur han såg ut, som han sa och att gå och köpa nya skor inför ett lopp var inte aktuellt med tanke på skoskav och sånt.

Tough viking är ett lopp på 1.5 mil med massor av extrema hinder på vägen.
Redan efter ett par hinder, precis uppstigen från isbadet i conteinrarna så såg Kenny så trött och sliten ut.

Vi försökte följa Kenny längs vägen men missade många hinder.
När vi sett honom hoppa i Djurgårdskanalen, efter lång väntan då vi undrade om han gett upp, så kom han småspringandes på upploppet.

Efter att ha klättrat över kustbevakningens båt och dykt under kanoter så kastade han sig in i sista hindret med eltrådar hängandes ner till marken samtidigt som han blev duschad med vatten. Vi såg hur han fick en sista stöt så att hela kroppen skakade innan han äntligen passerade mållinjen.

Det var en något trött man som åkte med mig på barnkalas direkt efter loppet som följdes av en kräftskiva med min hojklubb, men ack så nöjd trots smärtor i hela kroppen.