Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

I lördags bestämde vi oss för att åka upp till stugan i Ludvika. Kenny behövde åka till korvfabriken på måndagen och därför passade det bra med en mellanlandning i stugan.
Det var mörkt när vi kom fram och snön låg orörd ner mot sjön. Mamma och Peter hade satt på värmen åt oss i förväg så det var gott och varmt inomhus och vi kunde ägna oss helhjärtat åt att bara varva ner.

På söndagen så började vi så sakteliga packa ihop oss på eftermiddagen. När vi anlände till Kennys mamma och gubbe i Mora så hade Felix precis hunnit tröttna på att sitta i bilen. Å andra sidan så verkade det som att han hade tröttnat på att vara vaken också för han var ganska grinig. Vi ser ganska tydliga tendenser till att han blir lite trött när han träffar folk och får resa runt. Han trivs bäst hemma verkar det som.

När han skrikit farmor i örat tillräckligt länge så packade vi ner honom och åkte in till ”Mora city” och letade upp ett hotell.
Felix fortsatte sitt griniga humör tills jag lyfte in honom i duschen, då slappnade han av och bara hängde på Kennys arm, nöjd.
Vi somnade alla tre ganska snabbt och sov fantastiskt gott hela natten.

När vi vaknade vid åtta så hade redan Kenny åkt till fabriken för länge sedan men han kom tillbaka vid nio för att äta frukost med oss i lugn och ro.
Det blåste och snöade ute men min plan var ändå att promenera genom staden och gå bort till korvfabriken, så Kenny tog bilen och lämnade mig i yrvädret.
Det var en minst sagt uppfriskande promenad men med ett kort stopp där jag plockade upp en varm choklad på vägen så gick det ändå bra och jag kände mig nöjd när jag kom fram.

Hemfärden var inte lika enkel som vägen dit. Felix tröttnade ganska snabbt på att åka bil och vi fick stanna för att ”rasta” honom. När vi väl kom hem så var jag helt färdig efter bilfärden. Det är tur att man är mammaledig så att jag får vila upp mig, tänkte jag skriva, men det handlar nog mer om att jag får lite sovmorgon i alla fall för vila vill jag inte kalla min ledighet.