”Va?”, är det jag säger som oftast i alla fall!

När jag var 27 år så blev jag plötsligt av med massor av ljud, jag tappade mer än hälften av min hörsel på båda öronen inom ett år. Jag fick tydligen en ärftlig sjukdom som drabbar kvinnor oftare än män och som ofta debuterar i samband med graviditet och där benet i innerörat blir hårt och stigbygeln blir trögrörlig. Detta gör då att man inte hör. Som bonus får man dessutom tinnitus! Wohoo, grattis!
stapedotomi
Nu har jag varken varit på tjocken eller hört (haha) om någon i släkten som har råkat ut för det här, men eftersom jag råkar ut för ovanliga saker som oftast så är jag inte förvånad. Min teori är att kroppen gör mystiska saker när den utsätts för stress och oro. På vissa sätter den sig i magen och på mig kanske den sätter sig i öronen.

På grund av det här så använde jag därför hörapparater i nästan två år innan jag fick opererat in hörselbensproteser av titan i båda öronen med något halvårs mellanrum, och vips så kunde jag höra igen.

Nu har dock kroppen sagt stopp igen och jag hör som en gammal tant, därför har jag nu börjat stoppa in min lilla hörsnäcka i örat igen och det är väl läge att ta sig till en öronläkare för kontroll. Vem vet, jag kanske bara har världens största vaxpropp i örat!

I natt drömde jag om något som jag inte riktigt kommer ihåg sambandet med, men det jag kommer ihåg är att det var med en tjej i drömmen som hade hörapparat och min tanke i drömmen var: nämen, hon är så söt och har ändå hörapparat!
Jag har nog knappast några komplex alls för att stoppa i hörapparaten igen, eller vad tror ni…?!