5,3 mil har jag gått och sprungit under november. Det är kanske inte så mycket att hänga i granen för normalt folk, men i min orörliga värld är det 100% mer än vad jag brukar röra mig och dom fjuttiga milen har gjort att jag tappat 3 kilo hittills, vilket jag till och med kan se. Detta trots mitt vanliga mat- och sockerintag!

Varför började jag då?
Jo, i september så hade vi ännu en stegtävling på jobbet och denna gång så använde jag faktiskt säkerhetsremmen på stegräknaren vilket gjorde att jag lyckades behålla den under hela tävlingsperioden.
Nu var tävlingen visserligen under min allra hektiska period då jag flängde runt i Sverige, så någon bra prestation gjorde jag inte, men jag var i alla fall ute och gick 100% mer än vad jag gjort de sista månaderna.

När jag var ute och promenerade under stegtävlingen så blev jag mer och mer sugen på att börja springa. Jag har aldrig haft någon längtan efter att jogga, men däremot en önskan om att jag ska tycka det vore kul. Och efter ett antal snabba promenader så blev jag mer och mer sugen på att öka takten lite och prova på att springa.
Nu tycker jag väl i och för sig fortfarande att det inte är så himla roligt i sig att jogga, men oj, vad det känns bra efteråt!