Åh, vad trögt det var att gå upp i morse. Jag snoozade visserligen inte, men huvudet var inte alls med. Dessutom så har det dom två senaste dagarna känts som att jag har pipande bomull i ena örat, vilket resulterar i en ganska taskig hörsel på den sidan och som i sin tur gör mig lite disträ.

Jag kom upp i alla fall och redo till lunch, då det var dags för mig och en kollega att åka in till stan för lite inspiration från Olof Röhlander, så började jag komma igång.

Seminariet var riktigt bra, jag har hört honom förut, men han var lika bra den här gången också! Jag blir otroligt imponerad av personer som kan dela med sig av så mycket energi, så länge och utan fusklapp. Nu lever han förvisso av att hålla föreläsningar och kör dom ibland två gånger om dagen, så egentligen vore det konstigt om han inte kom ihåg vad han ska säga, men ändå!

Väl hemma så funderade jag på om jag skulle lata mig eller springa. Men varje gång jag velar på det sättet så tänker jag – ”om jag gör det idag så slipper jag imorgon”. Nu kan det i och för sig bli en besatthet också som kan fortsätta i all oändlighet, men jag kan inte se att det skulle kunna resultera i något negativt. Känslan efteråt när jag kommer in efter joggingturen är värd mycket!