Av någon anledning så har jag kommit ner i lugnet så att jag kan tillåta mig att läsa böcker igen. Vanligtvis så läser jag bara på semesterresor, då plöjer jag igenom bok efter bok men så fort jag kliver innanför dörren hemma så blir den halvlästa boken liggandes tills jag inte längre kommer ihåg handlingen.

Nu har jag i alla fall börjat läsa igen och har avverkat tre böcker de senaste dagarna. Igår var jag dock lite smått irriterad. Jag läser i princip bara deckare och de måste vara av författare som fångar mitt intresse redan från start i boken.
Igår kväll när jag hade avverkat eftermiddagen/kvällen med en stund i solen innan ösregnet kom, tvätten, bullbak, färgning av ögonfransarna och sortering av kläder så mötte jag Kenny i dörren när han kom hem strax efter tio. Han var dock bara hemma och vände innan han skulle ut på nya äventyr i skogen, så när han gått så kröp jag ner med den senaste av mina läskiga böcker.

Det var otroligt irriterande när jag ett par kapitel senare insåg att jag inte vågade fortsätta läsa för att jag var ensam hemma. Jag är inte mörkrädd och jag brukar aldrig tycka det är jobbigt att vara hemma själv, men igår så gick det rysningar längs kroppen när jag läste om mina spöken. Jag fick helt enkelt ge upp och för att få bort tankarna på spöken så spelade jag ett par omgångar Rumble innan jag kunde somna. Illa!

Jag undrar om min plötsliga rädsla hade med att grannen var uppe på vår gemensamma vind och stökade igår kväll, det rasslade och lät som om hon tappade saker på golvet. För visst måste det väl ha varit hon som var där uppe?!