Inte ens boken jag läste igår kväll kunde överrösta mina fritt flygande tankar. Något inom mig är på mig och försöker få uppmärksamhet och jag försöker enträget att ignorera rösten och undvika samtalsämnet. Efter att jag läst samma mening om och om igen så insåg jag till slut att det inte var värt att fortsätta utan valde istället att bli uttröttad av tankarnas rörelsemönster tills jag föll i sömn av utmattning.

När jag vaknade i morse, tidigare än vad som var planerat, vaknade jag mitt i en levande dröm som handlade om mitt liv för mer än 10 år sedan. Personerna i drömmen var så tydliga och det kändes så tryggt att drömma om dom, som om jag var tillbaka i den tiden för en liten stund. Sen vaknade jag till liv och insåg att jag fortfarande var kvar i mitt vanliga, krångliga och förvirrande liv.