Jag ville inte vakna idag egentligen! Vissa helger så undrar jag varför jag längtat så mycket till helgen, så mycket förväntan som kommer med ledighet och sen paniken som dyker upp av att inte utnyttja fridagarna. En dimma av förvirring, tankar som rusar i ultrarapid och kräver förändringar av livsstil och rutiner. Jag vill verkligen ha den där avstängningsknappen. På riktigt!

När normala människor satt hemma och åt frukost tillsammans så var jag på systemet och fyllde på mina förråd, som i och för sig redan innehåller mer än vad jag kan dricka, men ändå, jag var sysselsatt.

Ett par timmars harmoni fick jag av min syster när vi strosade runt bland folket på Söder. Efter ett vi besökt ett par skobutiker och tittat på Odd Mollykläder så var stressnivån nere på normal igen, tänk vad skor kan göra för humöret. Vi avslutade promenaden med ett gammalt favorit-fika-hak en bit ifrån Medborgarplatsen, allt kändes som förr, det var tryggt.

Sinnesstämningen höll sig tills jag kom ut på motorvägen och stötte på koner i trafiken som betedde sig dåligt. Att jag sen valde att åka och handla mat får jag skylla mig själv för, jag tänkte helt enkelt inte. Och inte heller när jag skulle terapibaka så tänkte jag mig för innan jag provade ett nytt recept. Nu har jag i och för sig inte smakat av resultatet men smakar dom inte gott så kan jag lackera dom och ha som prydnad i trädgården i alla fall.

Snart är det dags att sova och sen är det bara en ynka dag kvar till arbetsvecka, det ska bli skönt för då kan jag börja längta till helgen igen!