Jag försöker hålla kvar vid min upparbetade dampilska, men den rinner av mig snabbare än jag hinner nära den. Jag har för roligt, har haft en alldeles för bra, mysig, skön och härlig helg för att hålla fast vid någon slags aggression, oavsett hur roande jag tycker den är. Showen ligger nere, återkommer när livet känns lite jobbigt igen.
Tidigt igår morse så mötte jag upp Jenny och Camilla. Vi proppade bilen full med packning, innehållande varma kläder och alldeles för mycket picknik för vad som vad rimligt för den tiden vi skulle vara ute i skogen, sen drog vi till Enköping. Väl där så fick vi två fyrhjulingar och blev lotsade upp i skogen.
I ett par timmar tragglade vi oss runt i grönskan, fastnade lite i ett dike och fick vinscha oss, körde fast på en stubbe och fick lyfta maskinen, hade picknik, körde lite vilse och såna saker. Helt underbart bara!
Någonstans runt ett så åkte vi tillbaka för lite korvgrillning. Det var nog inte riktigt tänkt att vi skulle åka mer efter det men vi beslöt oss för att ta en liten tur till in på någon slags snitslad bana.
När vi står där inne i skogen och är som mest förvirrade över vart de gula remsorna tagit vägen så dyker det upp fyra stycken fyrhjulingar till. För att ha några brudar att imponera på så drar dom med oss att följa efter i deras spår och det var ungefär där vi borde ha vänt och åkt hem.
Vår lilla ”skogspromenad” innan lunch var ingenting jämfört med vad vi fick köra genom nu. De stora stenarna och stockarna vi undvikit innan var som snacks för dom här killarna och vi hade inget annat val än att följa efter. Vattengravarna som vi körde igenom hotade att dränka både oss och våra maskiner om vi lättade det minsta på gasen. Mitt i allt det här läskiga och oväntade så hade vi hysteriskt roligt. Leran stänkte upp från alla håll och kanter och letade sig in i stövlar och tröjor, granriset rev i ansiktet när vi passerade tajta passager, men vi kunde inte annat än att hejdlöst skratta, och det gjorde vi, hela vägen hem till Stockholm när vi äntligen hittat ut från skogen och skalat av den övre delen av alla lerfyllda kläder och tvättat av mopparna. Vilken dag!

10 oktober, 2010 at 09:28
Läste just i din OM MIG:, och började undra om inte ironi bara är en smitväg från att tvingas säga rakt ut hur gott det känns när upptäckten gjorts om att ens fel inte i tid hann med den 2es/as?
GillaGilla
10 oktober, 2010 at 22:31
Wow, vilken dag! =)Häftigt!! =)
GillaGilla