Sjätte rökfria dagen idag. I morse sattes jag på prov när jag tog på mig en tröja och kände något fyrkantigt i fickan. Det var naturligtvis ett cigarettpaket med en ynka stinkpinne inuti, nästan för fjantig för att slänga men ändå för onödig för att röka.

Igår hittade jag ett oöppnat paket i handskfacket på bilen när jag letade efter fönsterskrapan i min förberedelse inför istiden. Jag skulle aldrig hitta paketen om jag fortfarande rökte, det är bara ödet som leker med mig för att se om jag ska falla dit, fresta mig lite, se hur långt min karaktär sträcker sig.

Huvudets logik är häpnadsväckande. Plötsligt så resonerar jag med mig själv om att det inte är så farligt att röka, att rökningsdöden inte nödvändigtvis behöver drabba mig – jag kan vara undantaget!
Det är bara stoltheten och envisheten som sätter stopp för min rykande framfart, har jag sagt att det ska vara på det här orökta viset, ja..då får jag väl stå för det.