Jösses vad allt pep på hög volym i morse! Telefonen var mer högljudd än vanligt och ljudet från tvn kändes som om det kom inifrån kudden. På något sätt så hade dessutom fjärrkontrollen försvunnit mirakulöst under natten, det har nog något att göra med den där röran i sängen. Den låg inte vid min högra hand som den brukar göra när jag vaknar (och somnar) och jag kunde inte ens hitta den när jag kommit ut ur sängen så jag undrar vad jag egentligen har gjort med den i natt och framförallt var den är.

Precis som förra måndagen och måndagen innan dess, och mest troligt innan dess också så drog jag och Jenny ett monsterpass igen. Den här gången fick vi med oss Stefan (med sina extremt illaluktande träningsbyxor) som provade spinning för första gången någonsin. Det var en skön känsla att se någon så oförberedd på vad som komma skulle, kämpa vid sidan av oss. Men vi överlevde alla tre. Jag väntar fortfarande på den dagen då jag kommer att trilla av cykeln i ren utmattning, det kommer att se jättekonstigt ut eftersom fötterna fortfarande kommer att vara fastspända i pedalerna.

Energin räckte dessutom till pannkaksstekning! Jag såg äggkartongen och fick ett behov av att äta pannkakor, och det gjorde jag minsann! Nu ska jag bara leka kurragömma med fjärrkontrollen innan det är dags att sova mig till tisdag.