Nu har jag nog ätit kräftor så att det räcker en stund framöver i alla fall!

Igår var det dags för den årliga kräftskivan med klubben, en händelse som man både sett fram emot och fruktat eftersom man aldrig vet vad som kan hända.

Kvällen blev toppenbra och hade inslag av allt det där vanliga; någon som blir för full och ska bråka, en liten brasa i tältet, bord som åker omkull, snapsvisor, personer som ska erkänna sina djupa känslor, ormgropar, kräftor, sprit och västerbottenpaj!

Det här med snaps har jag inte riktigt förlikat mig med trots att jag upplevt ett par midsommrar och kräftskivor i mitt liv. Hur man kan ens tillverka något som smakar så äckligt och dessutom få betalt för att sälja det övergår mitt förstånd. Men å andra sidan så säger det väl en hel del om mitt förstånd också eftersom det trots detta ändå slutar med att jag sitter med ett snapsglas i handen, vad gör man inte för att få sjunga?!

När klockan närmade sig ett på natten så var jag lagom stelfrusen och lite småpömsig och kunde inte vara mer tacksam för att Jennys ex och hans kompis dök upp ändå borta i Länna för att hämta hem oss plus bilen vi kört dit i! Kan det bli mer perfekt?!

Det tog inte många minuter för mig att somna in igår, mycket nöjd efter en rolig kväll!