Jag genomgår en kris just nu! En existenskris! Att vara eller icke vara!
Var är min respekt för mig? Varför låter jag andras åsikter och handlingar påverka mig så totalt? Varför låter jag mig trycka ner mig själv i skorna? Varför fokuserar jag på alla mina dåliga sidor? Varför skyller jag alltid på att det är jag som är puckad och inte förstår bättre?
 
….för att i nästa sekund plötsligt inse mina värden och dömma ut alla andra människor som idioter! Ilskan är definitivt mer välkommen än allt tvivel. Jag är som mest ärlig mot mig själv när jag är arg, allt annat är bara en liten flickas drömmar! Jag vill vara arg, jag vill spotta, fräsa, svära och vara iskall! Alla andra känslor – är inte okej!
Jag ska bli den argaste ni känner!