Livet nere på ön rockar vidare och får mig att inse att vi har en sommar som jag sent kommer att glömma.

När jag i onsdags morse åkte ner till ön så hade jag inte räknat med att vara helt solo till på torsdag men eftersom pappa och Eva inte hade någon brådska ner så slutade det med ett dygn på en öde ö.

På torsdag morgon, innan pappa, Eva och Kattis hunnit komma så dök Stefan och Kenny upp med en jetski på flaket. Ända tills leksaken skulle i sjön så såg dagen mycket lovande ut men när Stefan beslöt sig för att halka i gruset och kasta jetskin på foten så blev dagens planer plötsligt ändrade. Med ett stort gapande och blödande jack på smalbenet som blev omplåstrat med toapapper och silvertejp så fick han vända om igen och ta sig till närmaste vårdcentral för en mer professionell omplåstring och anlände ett par timmar senare, sprutad med stelkramp, bandagerad efter stygnen och med ett badförbud på tre veckor. Så var det med den vattensportdagen!

Trots Stefans skada så blev det ändå en fantastisk dag vid vattnet. Vi lekte wakeboard och jetski tills händer och tår var blåfrusna och mina sorgliga muskler inte längre orkade dra upp mig ur vattnet.

Kvällen avslutades naturligtvis med grillning på udden, där vi satt med bubbeldricka och stirrade in i elden på Kennys halva, medhavda ko i väntan på att få hugga in i köttet som doftade magiskt!

Tänk om alla dagar kunde vara som en sån här sommardag! Då skulle jag inte saknas något!