Idag är det exakt två år sedan den där hemska natten då Jocke gick bort, en natt och ett samtal som jag troligtvis aldrig kommer att glömma. Trots allt det tragiska med händelsen så går livet vidare, vilket jag inte trodde det skulle göra under de närmsta veckorna efter olyckan. Det har istället resulterat i enormt mycket positivt i mitt liv sedan den kvällen, jag har fått många nya och kära vänner och ett liv som är fullt av aktiviteter och glädje, det är bara tiden och energin som sätter stopp för möjligheterna.

Den här helgen på ön känns som en utmärkt start på sommaren och jag ser redan fram emot nästa gång jag kommer ner. Trots att det finns många saker hemma att fixa med så kommer ju faktiskt huset stå kvar även i höst och vinter och något ska jag väl sysselsätta mig med då också.

Du saknas Jocke!