Precis när jag höll på att somna igår kväll så råkade min bil passera tankegången och sömnen var plötsligt som bortblåst. För att kunna slutföra tanken så var jag tvungen att bearbeta ilskan som dök upp och utarbeta en plan innan jag till slut kunde släppa det för att gå vidare hand i hand med John Blund.

Trots att min morgon startade lite knasigt så gillar jag fortfarande snön.
Som vanligt så gick min klockradio igång kl 6, men eftersom jag bytt kanal på den i helgen och den nya kanalen sände på mycket lägre volymnivå så sov jag gott fram till att klockan var 6:54 ändå.

När jag kom ut till min härligt, rena och blänkande bil som skimrade bland snöhögarna så passade jag på att sparka lite på isklumpen som fastnat bakom ena framdäcket. Boink, sa det när hela halvmetersklumpen damp i backen. Naturligtvis så var klumpen alldeles för stor för att kunna köra över utan att bilen fastnade, vilket slutade med att jag fick ligga på knä på alla fyra för att hacka sönder den stora isklumpen som hindrade min framfärd. Men…snö är fortfarande härligt!

Jag roas över däckspåren som följer min väg till och från jobbet. Vi människor är ju flockdjur och måste göra likadant som alla andra, har någon därför kört upp ett spår så följer alla vi andra efter i det spåret oavsett hur vingligt det går och i vilken fil man hamnar.

Det vore roligt att vara först någon gång med att skapa spår. Jag skulle skapa fyllespår bara för sakens skull, kanske köra över någon refug och snedda lite i motsatta riktningens körfält, bara för att se hur långt vi är villiga att gå för att inte vara annorlunda!
Sen skulle jag sätta mig på ett renskinn med varm choklad och titta på resultatet.