Idag var den där dagen framme som man gärna är utan!
Klockan tre i natt vaknade jag flämtandes i det jättevarma hotellrummet och kippade efter luft. Huvudet hade svällt till storlek á la vattenskalle, åtminstone känslomässigt och jag insåg att kursdagen skulle gå åt skogen och jag skulle få tillbringa dagen i sängen.

När klockan sedan ringde vid sex så mådde jag lite bättre och bestämde mig för att göra ett försök att hålla masken.
Det gick väl lite sisådär kanske men jag var med på kursen hela dagen förutom de 20 gångerna jag var ute och snöt mig. Mot eftermiddagen så var det riktigt tungt att hålla skenet uppe, min enda önskan var att få snyta mig, om och om igen. Hade jag inte varit så pryd så hade jag stoppat upp en tampong i vardera näsborre.

Väl hemma så tappade jag upp ett varmt bad för att motverka frossan. Glädjen avtog dock rätt snabbt när mitt badkar började yla. Packningen runt avloppsknappen är inte riktigt tät så när badkaret är fullt så tjuter det, otroligt stressande faktiskt.

Så när jag tröttnat på att lyssna på ylandet så ställde jag mig upp och hällde duschkräm i handen och smällde igen locket och det var då det hände. Jag kunde lika gärna ha fått en snyting!
Locket skickade upp en stor klick duschkräm rakt in i mitt vidöppna öga! Det gjorde så ont att benen vek sig och jag blev akut illamående.

I säkert 10 minuter blev jag sittandes på botten av badkaret med iskallt vatten sprutande mot mitt ansikte för att förhindra den smärtsamma hettan i ögat. Till slut lyckades jag snubbla mig ur badkaret utan att se ett dyft och fortsätta behandlingen under vattenkranen i handfatet. När jag efter mycket vånda lyckades öppna ögat så kom det tårar gjorda av duschkräm. Fy!
Det känns som att dagen har gjort sitt, nu är det bara att vänta in nästa dag, förhoppningsvis inte lika dramatisk.