Glad i hågen drog jag igår tidigt från jobbet med resten av helvetespackningen till Mantorp. I fem timmar satt jag sedan och väntade på att killarna skulle bli klara med diverse jobb, packning och lastning. När vi vinkat av Camilla och barnen satte vi oss till rätta i bussen för att börja avfärden.

Vi kom inte en meter! Bussen var inte alls införstådd med våra planer utan hade bestämt sig för att sura i brist på disel, dålig stil! Som de flesta vet så krånglar diselfordon när de har gått torrt och det gjorde bussen också, med råge. Micke exploderade och det flög saker till höger och vänster inom en 10-meters radie. När han lugnat sig lite och fått telefonassistans med mektips så gick den fantastiska taikonbussen igång och vi var äntligen på väg från Stockholm.

Efter ett snabbt stopp i Nyköping för matintag så somnade jag in i dunket av eurodiscotechno på högsta volym. I närmre en halvtimme fick jag drömma gott innan jag vaknade av Mickes muttrande över att bussen höll på att lägga av i full fart på motorvägen. Det fanns ingen avfart som hann ikapp oss så vi stannade i väggrenen när bussen inte orkade mer. Efter en supersnabb rengöring av diselfiltret tog vi oss fram till vårt slutgiltiga mål, ett antal timmar senare än planerat.

När jag äntligen kommit ner i varv så somnade jag in i dubbelsängen längst bak i bussen och sov galet gott de få timmarna som fanns till övers!