Vilken galen helg! Det känns som att jag inte suttit ner och bara varit ens en minut under dagarna som gått, fast så var det ju det här med mitt opålitliga korttidsminne också. Jag tänkte på det häromdagen när jag som vanligt räknade stegen upp till kontoret, vad är det för mening med att räkna stegen om jag ändå inte kommer ihåg hur många det är? Då kan jag ju inte dubbelkolla att det stämmer nästa gång jag går i trappan….fast det är kanske därför jag räknar dom om och om igen, för att jag glömt bort antalet?!

Hojen har fått arbeta i helgen och det har varit alldeles underbart! Jag har kört både fredag och lördag natt och det var spännande. Jag har till och med lyckats med att kombinera kräftskiva med hojåkning och det var coolt. Så nu har jag ätit kräftor två gånger i år – nykter! Min senaste fylla var i och för sig i mars så det var väl inte någon stor nyhet att jag var nykter igår också.

Vet ni förresten att kräfthattar passar jättebra på hjälmen? Jenny och jag fick erfara det igår kväll när vi skulle ut på våra turer under kvällen. Villkoret för att vi skulle få smita från festen var att vi åkte runt med kräfthattar på hjälmarna.
Det var länge sedan jag blivit så utpekad och skrattad åt! Vart vi än kom så pekade folk, och genom mina splitternya, jättebraiga öronproppar innanför hjälmen så hörde jag deras skratt eka efter mig. Visserligen så får jag väl erkänna att även jag satt och skrattade hjärtligt i hjälmen när jag låg och körde bakom Jenny och varje gång min skugga jagade ikapp mig och jag såg den konformade figuren på mitt huvud.

Min förhoppning var förstås att hattarna skulle blåsa av, och vi gjorde verkligen ett försök att köra ifrån dem men de satt fast med monstertejp, omöjliga att bli av med. Men, vad gör man inte för att få lite uppmärksamhet, nu har jag fått så att det räcker hela året ut i alla fall.