I vintras så var jag lite måttligt besvärad av solen som låg rakt in i mina ögon under kontorstid. Nu har det under den senaste tiden inte varit ett jätteproblem eftersom solen står högre på sommaren (när den visar sig), men idag kände jag ändå att det var dags att ta tag i problemet eftersom jag satt och kisade framför datorn.
 
För en månad sedan så var byggare Bob här och satte upp skenor i fönstren för lamellgardiner, visserligen så hade jag trott att han även skulle sätta upp gardinerna men det överlät han till oss hårt arbetande kontorsslavar. Så idag kände jag att jag hade precis lagom med energi för att titta närmre på upphägningarna. Lamellgardinerna jag fick tag på (alltså ”remsor” med tyg) var 260 cm långa och jag gick iväg i korridorerna för att hämta kartongen med de riktiga längderna, ja de som passar till mitt fönster som kanske är 150 cm högt.
 
Någon var snabb med att upplysa mig om att jag kunde glömma anpassade gardiner utan det var bara att ge sig på med sax?!
Så…25 jävla remsor senare och två naglar kortare så fick jag äntligen upp de där skitgardinerna, lagom tills att solen gått i moln. Varenda sketen remsa skulle klippas ner, vikas ihop för att fästas i ett takhänge, proppas i en tyngd i nederkant och sedan fästas i det där förbannade pärlbandet längst ner…på BÅDA sidorna och sen skulle skiten upp också! Är det något fel på måttanpassade gardiner?
 
När jag ändå var igång så tänkte jag fixa min kollegas fönster också, men fan Linda…det blir en annan dag!