Hur kan man få bli servitör på ett fint ställe om man inte fattar vad gästerna säger? Räcker det med att man har ett fint påbrå (från Östermalm) och ser bra ut? För mig räcker det inte!
Efter en dag i sommarhettan på Mantorp så hann jag knapt mer än att komma innanför dörren till hemmet innan det var dags att dra ut för middag.

Vi hamnade på Josefina på Djurgården där det kostade pengar bara att titta på menyn. Jag hade egentligen bara en avsikt med kvällen och det var att socialisera lite med vänner, ta en (ja, en) drink och sedan däcka i sängen.
Två av tre gick bra. När unge herr Östermalmare kom och skulle ta min beställning så undrade jag lite var jag hamnat. Jag bad om en Martini med fruktsoda, inte någon beställning där det krävdes en hjärnkirurg.

Unge Herr Ö återkom efter några minuter:
Ö: – Var det en frappé du ville ha? (Tänk på uttalet)
S: – Öh va?
Ö: – Ville du ha en frappe med frukt?
S: – Eh, jag vet inte vad du pratar om, jag vill ha en Martini med fruktsoda.

Östermalm lufsar helt ovetandes bort till baren igen och återkommer med ett välfyllt glas med Martini.

S: – Eh, är det verkligen fruktsoda i den här?
Ö: – Fruktsoda? Skulle du ha det i Martinin?
S: – ”Högljudd suck”, ja?
Ö: – Jahaaaaaaa, är det okej om jag häller lite fruktsoda i den där? (Tänk nasalt)
S: – Duh, ja…det är ju liksom det jag ber om.

Efter en ganska taskig middag för 250kr så tröttnade jag helt på servitören när han sedan kom och städade bort min drink som jag hade minst 3 zippar kvar på. Som hämnd så ritade jag på duken! HA!
Nej, kanske är Djurgården med dess klientel inte riktigt min grej, men va fan…jag fick ju min drink till slut i alla fall.