Nyss hemkommen från en osminkad kväll i goda vänners lag. Hur skönt är det inte att bara sitta och slappa tillsammans en kväll utan några krav?! Hade jag inte släpat mig ut ur min lägenhet så hade jag i och för sig trott att jag hade haft den perfekta kvällen hemma i soffan där jag troligtvis hade somnat lagom till Bollibompa.

För att fortsätta på 80-tals temat så har jag ätit negerbollar ikväll, ja ja…det kallas chokladbollar nu för tiden, men vi som är uppvuxna under de ocensurerade åren vet vad det egentligen heter. Jag blev jätteförvånad när Anders ställde sig och fixade kulorna, själv har jag inte bakat såna sedan jag var en finnig trettonåring (enda skillnaden idag är åldern). Hans hemliga recept gick hem med hull och hår och jag kände mig ung igen när munnen fylldes av chokladgeggan.

Var 80-talet verkligen så hemskt som man tänker sig idag? Jag fick gå med pastellfärgade kläder, clips i öronen (jag fick inte ta hål), permanentat hår, mitt rum var mintgrönt, jag hade en rosa cykel och en tuperad lugg lika hög som en normal mans erigerade penis (förlåt mamma, det här behöver vi inte låtsas om att jag skrivit). Följden av min stående lugg var att jag började samla på sprayflaskor, jag vet inte hur många flaskor jag var uppe i innan jag beslutade mig för att slänga dom, men det var nog närmre hundra. Jag känner att jag är väldigt delaktig i att ozonskiktet är döende. Förlåt, men jag var ung och oförstående! Idag är jag äldre.