Har ni läst Aftonbladet idag? Två små snuttar på fem respektive sex år i Hannover beslöt sig för att åka till Afrika för att gifta sig. Som bröllopsvittne tog pojken med sig sin syster på sju år. Planeringen var god eftersom de packat ner solglasögon, leksaker och kläder för ett varmt klimat.
– Vi ville ta tåget till flygplatsen, sen skulle vi ta ett plan och när vi kommit fram skulle vi packa upp sommargrejerna och sen skulle vi promenera lite i solen.

Vore det inte lite härligt ändå att vara barn igen och bara göra sånt som föll en in utan att tänka efter före?! Varför krånglar vi till det så mycket när vi blir vuxna?
Vill man gifta sig så ska man väl få gifta sig? Visserligen så kanske skillsmässostatistiken skulle skena och det skulle bli många bråk vid uppdelningen av leksakerna, men är det så viktigt med statistik egentligen? Visst, jag skulle kanske ha lite betänkligheter för att gifta mig med en man som varit skild 14 gånger, men å andra sidan så var det ju det här med att våga hoppa och blunda. Vi kanske helt enkelt ska börja ta referenser på nya partners, då slipper man lägga ner massa tid på att lära känna folk också. Effektivisera mera!