Varför ska vägarbetare alltid starta dagen med sina backljudspipande maskiner? Klockan åtta på morgonen hade dom hållt på i en timme utanför och när jag väl piggnat till och insett att jag inte skulle få sova vidare så blev det plötsligt dödstyst…ja förutom gitarrplingandet från min granne. Hur kommer det sig att man sätter sig och spelar gitarr klockan åtta på morgonen? Vet folk verkligen inte hur man ska ta vara på mornar?
Som ni märker så är jag hemma igen….på en väldigt kort visit bestämde jag nyss. Det enda störningsmomentet på ön i min stuga är fågelkvitter och det kan jag stå ut med tusen gånger om, ja till och med njuta av.
Idag så var det dags för begravning av Jocke, en dag jag inte sett fram emot. För att vara metaforisk så känns minnesstunden, kortegen och begravningen som ännu en spik i kistan, vid varje tillfälle så bankas det in i huvudet att han verkligen är borta. Det blir svårare och svårare att gå runt och inbilla sig att det hela är en mardröm.
Kyrkan var helt överbefolkad av vänner och familj som ville hedra och ta ett sista farväl av en fantastisk man. Jag hoppas verkligen han var med och såg hur många människor som tycker om honom och som han har påverkat under sitt liv. Det är som sagt fortfarande helt ofattbart att han inte finns kvar hos oss, det kommer att ta lång tid innan man kan inse det och en evighet att kunna acceptera det.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
29 juli, 2008 at 18:15
jobbigt med begravning =/ja, jag fattar inte varför folk måste borra och liknande kl 8 på morgonen, fattar de inte att folk kanske jobbat nattoch sover =)
GillaGilla
30 juli, 2008 at 09:55
En fin och dramatisk dikt av W. H. Auden från Fyra bröllop och en begravning;Stop all the clocks, cut off the telephone,Prevent the dog from barking with a juicy bone,Silence the pianos and with muffled drumBring out the coffin, let the mourners come. Let aeroplanes circle moaning overheadScribbling on the sky the message He Is Dead,Put crepe bows round the white necks of the public doves,Let the traffic policemen wear black cotton gloves. He was my North, my South, my East and West,My working week and my Sunday rest,My noon, my midnight, my talk, my song;I thought that love would last for ever: I was wrong.The stars are not wanted now: put out every one;Pack up the moon and dismantle the sun;Pour away the ocean and sweep up the wood.For nothing now can ever come to any good.Vacker dikt och sorglig – men ibland lite skönt att få vara ordentligt i den känslan tycker jag..? Jag vet att du så småningom kommer att komma upp ovanför vattenytan efter detta – du är mycket mycket starkare än du tror! Och inte ensam heller.Kramar anna
GillaGilla
30 juli, 2008 at 12:57
Anna! Det var en dikt som var väldigt bra och passande för känslorna man har; Varför stannar inte allt upp när han försvann?! Varför rullar allt på som vanligt?! Varför ler alla när de borde sörja?!Ja…även jag har näsan över ytan nu, vilket det inte kändes som jag skulle ha för ett par veckor sedan. Det är tur att vi fungerar på det sättet, annars skulle det vara omöjligt att leva.Jag flyr Stockholm igen inom kort! Hör av dig om kommer ner och vill babbla strunt i skärgårdsanda!Många kramar till dig!
GillaGilla