Klockan 05.45 så pep allas mobiler här i huset i morse, jag trodde naturligtvis att det bara var jag som satt den lite extra tidigt för att ha tid på mig att fixa i ordning mig, men nej så var inte fallet.
Ända tills vi kom till banan så var jag lugn som en filbunke, men sen så smällde det till och alla fjärilar på Gotland samlades i min mage. I normala fall så brukar jag springa och kissa minst 7 gånger innan jag ska köra första passet, men eftersom de inte hade öppnat till toaletterna innan jag skulle köra så…ja, då fick jag hoppa över det.

Första passet gick så jäkla bra, jag satt bara och log innanför hjälmen…..vilket är så långt från sanningen som det går att komma….jag satt nämligen och kippade efter luft mest eftersom all saliv hade flytt min mun av spänningen, det var som om jag ätit sand i tre dagar. Men, bortsett från det så flöt allt på så bra trots att vi svettats som små barnarbetare i Kina i högsommarvärmen. Redan varv två så åkte knäna i lite överallt, och nej…jag vet att det inte är viktigt men det känns ändå som en termometer på hur snabbt jag kör.

Hela dagen fortsatte på samma sätt, allting fungerade bara så otroligt bra och smidigt. Jag kunde nog inte vara gladare och nöjdare just nu. Innan middagen så var jag som en zombie, totalt okontaktbar. Efter att ha vilat i en halvtimme medans mitt fantastiska raceteam lagade mat (skäms lite nu) så fick jag i mig lite energi, sådär lagom för att orka borsta tänderna för att gå och lägga mig igen.