Idag var jag i kontakt med en kompis som jobbar på Nikon. Eftersom hälften av alla de bilder jag tog på kursen förra veckan var trasiga och oöppningsbara när jag förde över dom till datorn så var jag hyfsat frustrerad över den nya fina kameran.

Idag skickade han mig en länk till en sida med ett recoveryprogram. Jag blev så himla glad när jag såg de små ikonerna långsamt dyka upp i en liten ruta….tills jag skulle spara dom och programmet sa att jag minsann behövde betala om jag skulle ha möjlighet att spara dom. Som han själv sa när jag ringde tillbaka och gnällde; det är samma känsla som att ha raggat på en tjej hela kvällen och få veta precis när krogen stänger att hon inte är intresserad.

Tack och lov så tyckte min chef att det var värt att betala för det så jag återfick alla mina förlorade bilder. Efter det så satt vi och skrattade gott åt alla (fylle)bilder från kvällen. Ja jösses vad vi såg ut att ha kul!