2007-12-29 – Lanzarote

Att sova med tre filtar gjorde att jag bara vaknade hälften så många gånger av att jag frös. Förutom detta så är sängen ett skämt, eller snarare kudden. Med en skön kudde så hade man kunnat sova helt okej men i och med att kudden är som en långsmal hård banan att ligga på så blir hela sovandet förstört.

Kvart i åtta så pillade jag lite på Kattis näsa för att få henne att vakna. Genom gardinerna såg jag att det var klarblå himmel ute och jag kände mig redo att starta dagen.

Redan klockan nio så var solstolarna övertagna av flocken, det är ett skämt, jag skäms för att vara turist. Summan blev såklart att vi var lika grisiga som alla andra och bokade våra platser innan alla stolar försvann. Vi passade även på att påpeka i receptionen att vi skulle vilja byta rum, vilket vi även gjorde igår kväll men för tillfället var det kört då hotellet är fullbelagt.

Efter den obligatoriska frystimmen så började solen värma och vi föll in i en skön sömn bland ungar som skrek, föräldrar som försökte tillrättavisa sina illbattingar och någon stolle som försökte ragga upp folk för att spela boll eller något sånt.

Solen fortsatte att skina med samma intensitet hela dagen och vi njöt som om vi sett solen för första gången, vilket det känns som med tanke på hur länge sedan det var sommar, minnet är kort.

Runt tre så trodde Kattis att hon fått nog med sol och var lite rädd för att hon bränt sig, det hade hon inte visade det sig senare men det är väldigt svårt att kunna räkna ut hur mycket sol man tål så här i början.

Vi gick istället ut en tur på ”stan” i våra flip-flops, vilket inte är de ultimata skorna/sandalerna att promenera i. Innan vi gick ut så tog vi ännu en tur via receptionen för att påminna dom om vår önskan att byta rum, vi använde motiveringar som att det inte går att sitta på balkongen utan att blåsa iväg och att dörren kärvar. Nu var det den trevliga receptionisten som satt där men hon hade samma svar att bli måste vänta.

Middagen är konstig, så fort vi kommer in i matsalen så är vi inte hungriga. Det är inget fel på maten men den känns inte fantastiskt lockande heller. Man blir lite stressad av att sitta där eftersom det är en stor sal där alla springer omkring hela tiden för att ta mat och dricka, det är ingen lugn och ro och definitivt inget ”mys”.

För att få ner maten som vi ändå lyckas få i oss så tog vi en liten promenad till, tyvärr. Det finns ett enda kryp som kan få mig gråtfärdig och det är kackerlackor. I och med att jag är livrädd för de avskyvärda krypen så kan jag inte heller undvika att se dom, jag har ett speciellt kikarsikte när det gäller The Big Bug, finns dom där så ser jag dom! Ikväll såg vi en när vi var ute och gick och jag vet redan nu vad jag kommer drömma om i natt. 

Bok två är för övrigt slut nu.

Något av det värsta jag varit med om var när jag var på Dominikanska i ett par månader (det var inte den dåliga biten) och vi förbarmade oss över en liten kattunge som fick vara inne hos oss på nätterna ibland (det var inte heller dåligt). En natt så vaknade jag av att katten höll på och studsade upp och ner på min mage och när jag väl fick upp mitt nyvakna ögonlock så såg jag att det var just en kackerlacka som katten lekte med, på MIG! Det tog ungefär en millisekund innan jag hoppat ur sängen, klarvaken. Det är ett rent under att jag vågade sova kvar i den lägenheten efter det.

Nu när jag ändå är inne på den slemmiga biten så kommer jag ihåg när jag var i Israel, Tel Aviv med mamma och Peter. Jag vet inte varför men vi hade fått låna någon halvsunkig lägenhet där av någon anledning och det första vi hittade när vi skulle bädda åt mig var naturligtvis en kackerlacka som kom fram ur bäddsoffan där jag skulle sova. När vi till slut hade fått död på saken efter att alla tre stått i varsitt hörn och skrikit i en halvtimme så gick jag motvilligt och la mig. Medans mamma och Peter somnade i sitt rum så låg jag och såg på en djup norsk film som de visade på en Israelisk kanal. I filmen var det en person som stod och skrek ”Annnnaaaaaa”. När jag ligger som mest och tittar på tv så kommer mamma upprusande alldeles nyvaken eftersom hon tror att ett nytt kryp kommit fram och att jag ligger och skriker ”maaaaaammaaaa”. Jag vet inte om det var så intressant för er att veta men jag tyckte det var ett roligt minne.

Om jag räknar får innan jag somnar så kanske jag kan komma in på något annat spår än kryp. Ettusen ett, ettusen två, ettusen tre, ettusen fyra…….

Bilderna kommer senare, dessa muppmaskiner klarar inte av att ta hand om bilder och att surfa pa en och samma gang.