Jaha, bra dagar blir inte så bra om man inte har något att jämföra dom med, och en sån dag hade jag idag.

När jag satte mig i bilen i morse så sjönk bromspedalen långsamt ner mot golvet, efter ett par pumpningar så blev det bättre men ändå inte bra. Jag tog upp telefonen för att ringa Therese för lift men sen så kände jag ”äh, jag skiter i det, jag kör ändå” och det funkade ju. Sen att bromsen känns lite gummiaktig är ett senare problem.

Väl på jobbet så satt jag och åt två skivor bröd med ost när ett äckligt illamående kom smygandes på mig. I ett par timmar så klarade jag att hålla det under kontroll men runt elva så kände jag mig besegrad och åkte hem.

Jag sov ett par timmar tills jag höll på att bli galen på känslan i kroppen, till slut beslöt jag mig för att hjälpa illamåendet på traven men jag hann bara fram till toaletten innan det löste sig själv. Blö! Jag tänker inte gå in djupare på hur jag har tillbringat min eftermiddag, men bättre har jag mått.

Jag är lite besviken på mig själv eftersom jag hittills aldrig varit magsjuk, förutom den gången jag fick käka koltabletter på Mallorca när jag var fyra år. Ett par år senare, cirka 20 år kanske så var jag i Turkiet med sju personer, även där visade min stålmage vad den gick för när de sju andra blev magsjuka men inte jag. Det var för övrigt en ”lustig” resa, vi hyrde två bilar och krockade med varandra, ena killen som var med oss höll på att drukna bland vågorna och vi höll på och bytte hotellrum. Den resan var konstig.

Nu ömmar hela kroppen av febern som jag lagt mig till, men jag tror faktiskt att jag kommer uppleva en kräkfri natt! 🙂