Jag fattar inte! Är jag ett stort svart hål för allas griniga utbrott?
Det är inte speciellt jätteofta som jag blir arg utan jag lyssnar mest och försöker stötta personer runt omkring mig så gott jag kan, men jag vill inte vara någon jävla klagomur bara för att jag kan hålla mitt temperament hyfsat stånget!

Hur tror ni att det påverkar mig om jag bara för höra ert gnäll hela tiden? Är det inte lite egoistiskt? Står det soptunna i pannan på mig?
Om man är vuxen så bör man kunna bete sig som en också, har man en riktigt taskig dag så stanna hemma, stäng in er, vad som helst men gnäll inte på mig!
Hur vore det om någon kunde tala om för mig hur fantastiskt och glatt allt är eller vilken toppendag man haft.

Jag orkar inte höra allt gnäll hela tiden.
Vad är det meningen att jag ska göra? Vad ska jag lösa? Kan inte någon smitta av sig med glädje istället för massa skit? Ska jag bearbeta alla andras problem så att ni slipper?

Trots att det kommer massa svordommar ur mig just nu så känner jag ändå hopp, för jag tänker tänka positiva tankar och inte ta alla andras skit! 🙂

Skaffa en ny klagomur, den här har stängt för säsongen! Återkommer med nya öppettider i vår.