Jag har lite svårt för grannar, eller har haft rättare sagt. Jag vill helst bo utan några grannar så att jag kan göra vad jag vill utan att någon annan behöver se eller höra det. Det låter som att jag har skumma saker för mig men jag menar det inte så.

I vilket fall nu så bor jag i ett hus nu med ganska få lägenheter i och sitter dessutom med i styrelsen och får på det viset inblick i vad som händer i huset och med grannarna.

Idag när jag var ute på balkongen så hejade grannen bredvid på mig och vi pratade om lite allt möjligt, han stod och grillade och frågade om jag ville komma över på middag (nej han ville inte ligga, han har familj och barn), han var helt enkelt vänlig, vilket jag inte är van vid. Inte för att folk brukar vara ovänliga men jag har aldrig varit med om att grannar bjuder över mig på middag.

I och med att vi är en liten förening som kör med städdagar och sånt där tjafs så träffar jag grannarna ganska ofta, vilket faktiskt är ganska trevligt. Jag trivs här!