Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Etikett

trött

Lite till bara…

Jag vet inte om medicinen för att varva ner eller fylla på tålamodskontot är att flänga runt och ha saker på agendan hela tiden, men så har verkligheten sett ut.

Onsdagen och torsdagen så jobbar jag. Min chef låter meddela att jag får jobba hur mycket jag vill, de kan fylla min agenda upp till heltid om jag har lust med det. Jag väntar fortfarande på om Kenny kan säga okej för två dagar i veckan.

På torsdagen åker vi hem till pappa för att fira honom. För ovanlighetens skull så kommer jag på en passande present men när Kattis ska fixa den så strular butiken till det, alltså blir det den vanliga blomman och chokladen.

På fredagen så åker vi hem till Andreas och Hanna för att hälsa på deras nyaste bebis i det fantastiska huset. Felix leker med deras gamla bebis, dvs Saga 4 år. Se härjar och stökar ner, inget nytt under solen.

Natten till lördag så fixar Kenny skadorna i bastuhuset. Jag stängde av värmen när propparna gick och det var värmegrader ute. Sen när rysskylan kom och vi då fortfarande inte märkt att husvakten öppnat ett fönster i bastun och inte stängt det igen, så blev det is på hela golvet i tvättstugan. När Kenny sen eldat och värmt upp huset så började det rinna vatten ut genom dörren från en slang i ena tvättmaskinen som frusit sönder. Tur att det bara var så små skador!

På lördagen så åkte vi pulka med Felix en stund innan vi åkte hem till Andrew och Emelie där det också skulle åkas pulka och bada jacuzzi. Det var en väldigt trevlig kväll, men med tre barn som försöker riva huset (och en bebis som hejar på) så blev det inte någon lugn kväll. Det är väl kanske tio år kvar tills det kan bli det igen.

Idag tog Kenny med sig Felix till Hanna och Chrille som ville låna Felix när deras barn skulle till pulkabacken och Kenny skulle träffa en kompis. Själv så tog jag med mig Kattis till Täby centrum och strosade planlöst och förvirrat runt tills vi gav upp, åkte och köpte en kaffemaskin och åkte hem.

Jag tror att det här är fel taktik för mig att komma på banan igen. Till och med min rygg har börjar härja med mig nu, vem har tid med ryggont när man har en bebis?!

Imorgon är det måndag, för många. För mig är det lördag. Jag och Tuva ska inte gå upp förrän jättesent, brukar jag tänka, och sen kommer vardagen i vägen eller en hungrig Tuva.

Tvåbarnsmamman ser dubbelt.

Vissa dagar just nu så känns det som att jag behöver sjukskriva mig hemifrån på grund av stress. Eller borttappad toleransnivå, vilket kanske i och för sig beror på stress. Fast jag känner mig inte stressad, jag känner mig trött och less. Inte road av något.

Det har blivit väldigt mycket…barn..sista tiden. Även fast Felix skött sig väldigt bra  och inte haft några megautbrott så står det mig lite upp i halsen för ögonblicket med det oundvikliga tjatet, från båda håll.

Tuva har de senaste dagarna plötsligt börjat att härja på nätterna, hon ska ha tutte varje timme, om inte mer, och om hon inte får det så börjar hon skrika och väcker Felix, vilket alltså gör att hon vinner. I natt låg hon dessutom och jollrade mellan tre och fem. 

Jag ligger i sängen med en unge på varje sida, med två par barnfötter som sticker in tårna i mina trosor från varsitt håll och sparkar mig i ryggen. Felix vill ligga nära och pressar in sina armar under min rygg. 

Om jag lägger ryggen till Tuva så vaknar hon och buffar mig i ryggen med huvudet och lägger jag ryggen mot Felix så kommer hans armar klättrades runt min hals och stryper mig medans hans ben tar grepp runt min midja. Jag är helt färdig på morgonen!

Jag behöver….jag vet inte. Något avbrott.

Zombieliv!

Min plan för idag var att jag (och Tuva) knappt skulle lämna sängen. Jag är löjligt trött efter dagarna på sjön och såg fram emot att sova bort en förmiddag. 

– VAKNA MAMMA! VAAAAAAKNA! 

Strax innan åtta så kom den lilla busen och skulle pussa mig hej då och det var tydligen väldigt viktigt att jag var klarvaken för att ta emot pussarna. Jag skulle inte haft några problem med att somna om men eftersom Tuva väcktes också så blev det pannkaka. Jag försökte verkligen att få henne att somna om men hon var inte ett dugg intresserad utan ville hellre träna på att stå. 

Så nu ligger jag här i soffan, dödstrött, med Tuva bredvid som sover, men nu känns det plötsligt fel att somna mitt på dagen. =\

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑